Har under några månader haft perioder då jag tycker att jag borde vara smalare. (egentligen är jag normalviktig) Jag hoppar, så ofta jag kan, över frukosten. Dels för att jag inte är hungrig och att det är så tidigt på morgonen. Lunch äter jag, men väldigt lite. (mest grönsaker) och sen börjar man bli någolunda hungrig fram imot kvällen då jag äter lite mer än till lunch, men kanske ändå inte så mycket som en tonåring i min ålder ska äta. Har inte gått ner så mycket, som tur är. Ena stunden tycker man det är bra (att jag inte gått ner) och i andra stunden vill man bara äta ännu mindre. Och sen kommer det dagar då man nästan äter normalt (även frukost). Men jag förstår inte varför: ena dagen ser man sig själv som tjock, medans någon dag senare äter man normalt igen eftersom att man tycker att man ser normalviktig ut… Och sen håller det på så hela tiden. Man kan äta jättedåligt i flera dagar (till och med veckor) för att sedan helt plötsligt börja äta normalt igen. Jag har ingen aning om varför det är som det är eller hur jag ska göra för att komma ur detta.

---

SVAR

Hej!

Vad bra du beskriver din situation och hur det känns. Jag känner igen mig jättemycket i det du skriver. Vad kommer det ifrån att om man är normalviktig inte bara kan njuta av att vara det, äta som vanligt och må bra? Ta del av allt som livet erbjuder utan att vara fäst vid mat och ätande? Vad det beror på tror jag endast du kan svara på. Alla har vi nog något som gör att man hamnar där. Ibland pratar man om att det finns en medfödd känslighet till att vilja ändra på sig och den egna kroppens utseende, ibland händer det saker som man inte kan rå för som gör att man börjar mixtra med maten och en del skyller allt på rådande ideal. Jag tror att man ska försöka sätta sig ned och helt ärligt försöka se endast till sig själv och varför man gör som man gör. Därigenom hitta lösningar hur man kan komma ur det. Däremot kan det vara skönt att bolla lite med någon som varit i samma sits. Om du skulle behöva det sitter jag även i en stödchatt, där du kan logga in via foreningentilia.se Du kan vara helt anonym där och bara prata av dig. Vi kan tillsammans nysta i varför det blivit såhär för dig. Men åter till din fråga, jag tycker det är väldigt bra att du har insikt och vet att du hamnar i dessa lite sämre perioder när du gör det. Samtidigt tycker jag att du ska vara ytterst vaksam. Det är så himla lätt att man driver det hårdare och helt plötsligt är man fast i en ätstörning. Det är bara så onödigt och slöseri med tid, när livet är så fint då man mår bra! Kram på dig från Annso