Hej! Jag har ett problem, eller en sak som påverkat mitt sista år väldigt mycket.. Det är en väldigt lång och komplicerad historia men ska försöka kort fatta den så gott som möjligt! Killen jag drömt om sen i 4an då jag börja i hans skola (han är ett år äldre) började prata med mig i 7an. Han började höra av sig mer och mer och vi pratade alltid i skolan.Vi blev verkligen bra kompisar och han stöttade alltid mig. Men problemet började när jag fick veta att min bästakompis var jätte kär i honom. Hon sov inget på nätterna, hon bara grät i skolan, hemma. Det gjorde så ont i mig att se henne så, hon ville inte ha nåt med mig att göra för att vi blivit kompisar och alla mina kompisar var på hennes sida, jag försökte förklara för henne men hon ville inte lyssna, så jag hade bara han. Han fick mig att må bra, han torkade mina tårar och hans kompisar blev mina. Sen en dag berättade han att han gillade mig på riktigt. Jag kunde inte säga något. Jag var kär i han, jag älskade han så himla mycket. Och han var kär i mig. Vi var som ”tillsammans” men inte officiellt för han var skolans ”poppis” så alla visste det mesta om honom, och jag hade redan de flesta mot mig för att vi var kompisar. Jag hade aldrig varit kär förut och han gjorde mig så lycklig. Men jag sa upp kontakten med honom. Vi bråkade inte, utan tvärtom. När han kysste mig hejdå en kväll sa jag som det var, jag klarade inte av att se min bästavän så. Och att själv må så. Han ville inte förstå, han sa att vi kunde ha allt hemligt men jag kände mig så dum, så kär, så krossad. Det gick en vecka så börja en ny tjej i hans klass. Hon var fin, rolig och hon var känd. Dom blev tillsammans bara 3v efter vi sagt upp kontakten. Tiden som gått sen Jullovet 2011-2012 till idag har varit ett helvete. Jag kan inte släppa honom. Jag drömmer om honom och jag saknar han så så mycket. Min första kärlek jag lämnade. Kär och krossad. Han och hans tjej har nu varit tillsammans i 16 månader och jag är glad att han är lycklig. Han lever ett kändis liv med henne, han skrivs om i tidningar, hörs på radio, ses i tv. Jag försöker släppa honom men vart jag än vänder mig så är han där, och jag orkar inte mer. Jag blundar åt de killar som kämpar för att få kontakt med mig. Kärlek känns värdelöst, liksom allt annat. Det här låter säkert jätte töntigt men han var min bästavän, min glädje, min kärlek. Jag är så trött, av att va ledsen, att va arg, att sakna så mycket. Det går inte en dag utan att jag tänker på honom. Förlåt för att de blev så långt och komplicerat, men jag klarar inte av det här längre. Snälla hjälp mig! Kram

---

SVAR

Hej du, vilken fin historia, på något vis, även om det är väldigt sorgligt.För det var ju något väldigt fint ni hade, som du fått vara med om. Jag tänkte att jag svarar vad jag tänker när jag läser, eftersom det inte står någon direkt fråga. Det är inte alls långt och komplicerat för mig. Det är så enkelt egentligen, du försökte göra det enda rätta, är en otroligt fin vän, samtidigt som det är så himla tråkigt att du skulle behöva göra så. Jag förstår att du tog det beslutet, eftersom du gjorde det, var ju din kille tvungen att gå vidare. Ibland måste man ta beslut som gör ont, för att annat ska kunna fungera. Jag hoppas verkligen din bästa kompis stöttar dig i detta och är värd det du gjorde.

Jag tycker du har två val. Antingen berättar du för ditt ex vad du känner. Att det är såhär, och varför du var tvungen att göra så som du gjorde. Säger att du fortfarande tycker om honom och att du gjorde ett misstag, han kanske går och tänker likadant? Eller så sätter du punkt här, hur ”hårt” det än kan låta. Det är fruktansvärt att lämna någon man älskar, och du hade ju en bästa vän i honom också. En annan grej kan vara att lyfta blicken och släppa in någon av de där som försöker, vem vet vad de har att erbjuda? Det behöver inte innebära ett nytt förhållande och att du ska ha kraven på dig att gå in i det heller, men bara för att känna att livet finns där ute och att det finns massa fina killar, även om det inte känns så när du sitter ensam och saknar.

Överlag tycker jag också att du alltid ska tänka på vad DU mår bra av, i framtiden.

Stor kram från Annso