Hej! Jo nu har jag haft min mens sen jag var 11 år och har alltid haft problem med smärtan, känner illamående och magont får till och med huvudvärk jag har fått utskriven medicin av läkare som bara lindrar lite grann… de misstänker att jag har endometrios men var då för liten för gyn. Är alltid hemma runt 2-3 dagar runt mensen ibland mer, detta har lite konsekvenser på skolan och min ridnign. Jag var för nt så länge sen på gröna lund och fick mesen där och i början hade jag riktigt mycket mensverk men stod ut. Efter ett par timmar ökade denna smärta och jag blev yr kunde knappt gå. Det slutade med att jag och min syster behövde åka hem. Men för varje meter jag gick kändes det som att jag skulle spy och jag blev helt torr i halsen och svimfärdig. Jag kunde gå ca 20 m och sen sitta minst 5 min… det kändes som att jag stängde av sakta dog allt ljud kch jag hörde ingenting jag blundade och varken hörde, såg eller tänkte eller kände något. jag rörde mig och smärtan och verkligheten kom tillbaka och jag kunde knappt röra mig. Det tog mig mer än 1h att ta mig ut därifrån. Jag hade hela tiden tankarna på att om att jag kan avsluta det här och nu, livet är inte värd den här smärtan. .. väl på tåget hem så lutade jag mig mot fönstret och ”stängde än en gång av” öppnade ögonen 20 min senare och mådde lite bättre. Har inget minne av de 20 minuterna. .. svimmade jag för helt otroligt att jag skulle somna i den mest smärtsammaste momentet i mitt liv. Mamma förstår inte riktigt men vill ändå ta mig till en gynekolog men jag vet ny om jag vågar. Hur gpr det till? Är oskuld så kommer det göra ont?

---

SVAR

Hej,

Jag vill börja med att beklaga att du behöver utstå sådan smärta varje månad och har gjort det i så många år. Är nog svårt för någon som inte vart med om det att förstå hur ont det måste göra och du är otroligt stark som klarat av att hantera det under så lång tid. Du förtjänar verkligen en guldmedalj för det.

Samtidigt som du vill ha ett svar på vad det är för att kunna få hjälp är det självklart förståeligt att du också är rädd och nervös inför gynundersökningen. Besöket kommer antagligen börja med ett samtal kring varför du är där och din sjukdomshistoria. Därefter gör gynekologen troligtvis en vanlig undersökning som innebär att hen tittar på utsidan av slidan först, därefter används ett spekulum som öppnar upp slidan för att läkaren lättare ska se in och slutligen, känner gynekologen efter med två fingrar inne i slidan samtidigt som hen trycker på magen. Undersökningen ska inte göra ont, utan kan endast upplevas som obehaglig. Känner du av någon smärta är det viktigt att du säger till gynekologen, som dessutom brukar fråga patienten flertalet gånger hur det går och om det gör ont.

Misstänker gynekologen att det är endometrios kommer hen också titta på äggstockarna genom en ultraljudsundersökning för att kunna upptäcka eventuella symtom. Väljer man att gå vidare därefter är en titthålsoperation nästa steg som innebär att man måste bli sövd, eftersom det via ett snitt under naveln förs in ett tunt metallrör med en lampa och en liten videokamera. Då kan läkaren se livmodern, äggstockarna, äggledarna och insidan av bukhålan. En sådan operation brukar ta ca en halvtimma och man ska kunna gå hem samma dag. Vid en titthålsoperation kan man även åtgärda vissa typer av endometrios genom att operera eller bränna bort dom. Varken ultraljudsundersökningen och titthålsoperationen ska göra ont, då du under operationen är sövd och därmed inte känner någon smärta. En titthålsoperationen kommer inte ske vid första besöket, utan är något som lär diskuteras och om det blir aktuellt planeras in senare.

Jag hoppas att du nu känner dig mer redo inför ett besök hos gynekologen och att du där får veta om det är endometrios du har. Då slipper du uppleva sådan smärta vid varje menstruation och kan koncentrera dig på skolan och ridningen fullt ut.

Mvh Ingrid.