hej! vet verkligen inte var denna frågan hör hemma för de känns helt sjukt. men iallafall, jag har ett problem som jag tycker är riktigt jobbigt, iallafall just nu. jag klarar inte att åka hem från roliga saker. tex semester, fotbollscup, eller vad som helst som är skit kul. jag klarar inte de! jag sitter och gråter för tusen anledningar! jag vet verkligen inte vad jag ska göra med detta, för jag anser att detta är riktigt jobbigt! och här kommer ett perfekt exempel på detta. på en cup nu, ganska nyligen så började jag prata med en kille (året äldre) som jag verkligen började såhär du vet vilja lära känna! och då började cupen på en torsdag. och efter invigningen gick vi in på vårt rum. senare på kvällen hittade vi dom och började snacka med spelarna i denna killens lag.och vi fick inte lämna rummet själva (de e ju mycket som händer på cuper och så) så då gick jag med en kompis ut för vi skulle på toa. då kommer denna kille ut från toan som va upptagen och ba: oh.. för där stod ju liksom jag?! och så stod jag kvar som inget och så ställde han sig i ingången till där han sov med sitt lag. och då gjorde han typ ”pussljud” (hoppas du förstår) och så frågade han om jag ville ha en puss! så sa jag kom då? och han kom, och vi pussades! och de va så mysigt, första kvällen och allt!! men sedan flyttade det in ett f 16 lag brevid dom killarna också, och då kändes det som denna killen glömde mig! och de kändes skit! och så skulle vi åka hem. och jag han inte säga hejdå!! har så mycket ångest just nu, för han svarar inte mig när jag skickar sms. jag vet inte vad jag ska göra! (tack om du läste och mer tack om du svarar)

---

SVAR

Hej!

Såklart jag svarar! Du förklarar jättebra och jag tycker inte det är sjukt på något sätt. Dels kanske det handlar om ångesten när något tar slut och man ska hem till vardagen igen. Det kan vara efter en cup, en semester eller kanske efter en helg, när söndagen närmar sig. Jag tror detta är rätt vanligt. Det man får försöka tänka är att ingen ångest blir kvar. Hur jobbigt det än är när den börjar och pågår, så går det över. Det blir bättre. Dels tror jag din fråga också handlar om den här killen. Jag förstår hela din känsla då han uppmärksammade dig och de förhoppningarna han säkert väckte hos dig, första dagen och allt. Och känslan av att då behöva åka hem. Om han däremot inte kan ta sig tid att svara på ett sms, för den tiden har vi faktiskt alla, kanske det var lika bra. Det finns en kille därute som skulle vilja svara, det är honom du ska vänta lägga energi på, tycker jag. Även om jag vet att det kan vara svårt. Hoppas jag förstod din fråga som du hade tänkt, och att min svar kan vara till någon hjälp. Kram och lycka till. /Annso