Jag har läst runt en del om bipolär sjukdom. När jag började läsa symptomen, både den maniska och depressiva så kände jag på sätt och vis igen mig själv. Min mamma klagar ofta på att jag ibland bara kan få humörsvängningar, jag kan kasta grejer på henne när hon kommer in i mitt rum och jag kan lätt käfta emot över väldigt små grejer. Under vissa perioder så har mina kompisar och undrat varför jag blir så aggressiv. Jag brukar också ofta känna att när någon säger något mot mig, så kan jag lätt gå ifrån och känna behovet av att slå ihjäl någonting och behöva lugna ner mig. Sen över till motsatsen, den deprimerade delen. Det kan vara vissa grejer som kan få mig att låsa in mig i mitt rum i flera dagar, inte äta på över 24 timmar och bara undvika allt och alla. Min mamma lider av någon slags depression och det kan på något sätt förts över i släkten. Jag har några gånger också börjat skära mig, men från första början så vet jag egentligen inte vad som har fått mig att bli så nedstämd. Det kan vara allt från en liten taskig kommentar från någon i familjen till att jag bara allmänt inte mår bra. Sen å andra sidan, så kan jag må hur bra som helst under vissa perioder. Som inget i världen kan få mig att bli ledsen.

---

SVAR

Hej!

Tonårstiden är en utav de svåraste och jobbigaste tiderna i livet, då man får hormoner i kroppen och det blir naturliga humörsvängningar. Många blir arga och ledsna, sen handlar det ju lite om hur arg och hur pass deppig man blir. Att må så dåligt som att skada sig, låter ju lite mer allvarligt. Men om du tar kontakt med ungdomsmottagningen eller din vårdcentral så kan de hjälpa dig att göra en utredning om det skulle kunna vara bipolär.