Hej Jag har ett problem. Jag är kär i min tjejkompis och har varit det sedan vi var 12 år men jag har aldrig sagt det till henne. Vi träffades genom att vi började gå i samma skolklass och så har det varit sedan dess. När vi blev 15 så verkade det som om hon började bli väldigt kär i mig men jag vågade aldrig fråga henne om det var så. Anledningen till att jag aldrig vågade var för att hon så ofta sa att hon var kär i någon som vid den tidpunkten var 18 år och hon hade till och med frågat mig en gång sent på kvällen hur hon ska komma honom nära då hennes familj hade bjudit hem hans familj till sig. Jag och hon började så småningom umgås mer och mer och kunde till slut inte vara utan varandra och allt var bra. Men jag vågade fortfarande inte fråga henne om hon gillade mig och det var just för att hon visade många varningsflaggor som gav antydning på att hon inte var kär i mig. För det mesta var det prat om att andra killar var intresserade av henne och hon lite av dem. Så jag började att trappa ner på att umgås med henne för att jag var rädd att hon skulle få veta att jag gillade henne. Så en dag när jag kommer till skolan så är hon plötsligt helt förändrat och undviker mig och verkar inte se mig. Hon hade också över en natt bytt kompisgäng. Jag lät en vecka gå och hon pratade inte ens med mig eller umgicks under den veckan. Men det fans inget som antydde att hon var direkt arg på mig. Så jag beslutade mig att veckan där på fråga henne hur det är. När jag frågar henne det så blir hon helt tokig och börjar gråta och skrika att hon inte vill ha med mig att göra och får panikångest och låser in sig på skoltoaletten. Jag har världens chock och har svårt att förstå vad som precis hade hänt. Jag gick hem efter det och var deprimerad. Och sedan varje gång jag kom henne för nära så blev hon gråtande och låste in sig på toaletten. Jag försöket att göra allt i min makt för att hjälpa henne och lösa det som nu inträffat men hon bara hatade mig. Det enda hon sa till mig vid ett tillfälle var ”Jag vill vara med dig men jag kan inte” Vi blev aldrig vänner igen under grundskoletiden och jag var extremt ledsen. Men jag tänkte att nu när gymnasiet ska börja så lär det bli bättre och jag kan glömma henne fast jag fortfarande var kär trots det som hänt. Men oturligt nog så hade vi valt exakt samma gymnasium och exakt samma inriktning. (Innan vi blev ovänner ville vi båda vara på samma gymnasium och ha samma utbildning för att kunna fortsätta umgås mycket) Och hon hatade mig fortfarande lika mycket och blev hysterisk om jag kom nära henne. Och det sved så mycket för mig inombords för jag brydde mig riktigt mycket om henne. Och det var riktigt jobbigt att se att hon alltid var ensam utan vänner för ingen i klassen ville vara hennes vän. Det blev ingen förändring fören mot slutet av andra året i gymnasiet då hon plötsligt började prata lite med mig. Hon frågade i vilket klassrum vi skulle vara i och jag blev så överraskad att jag knappt ville tro att hon just gjorde det hon gjorde. Men jag sa vilket klassrum vi skulle vara i och hon sa okej och gick dit. Med tiden så började hon att söka sig till mig mer och mer och nu när vi går tredje och sista året i gymnasiet så är vi vänner och jag är fortfarande kär i henne men kruxet är att jag vet inte om hon är kär i mig och jag vågar inte heller fråga efter allt som har varit. Men hon ger många indikationer på att hon gillar mig så som att hon tittar mig i ögonen, sitter bredvid mig, tycks försöka få min uppmärksamhet när jag inte ger henne någon, ler mot mig, retas lite, pratar mycket om vad hon ska göra, pillar eller knuffar till mig av och till och skickar mig ibland sms som är helt slumpmässiga. Dock så ger hon och har gett indikationer som påvisar att hon inte gillar mig så som att hon säger att det finns en kille som hon gillar men han gillar inte henne (Detta har hon sagt vid två tillfällen och ett ganska nyligen). Har sagt att hon inte vill ha relation med någon i samma klass som hon. Att hon är lite av den typen som i en relation vill kunna vara helt i fred och isolerad från omvärlden när hon känner för det. Hur många hon har haft sex med. Frågar bara min kompis/kompisar om de vill ha en kram eller låna något av henne. När hon bjuder på något och det är fler än jag på plats bjuder hon mig alltid sist och idag så sa hon att hon skulle behöva någon som kan följa med henne in till stan för att kolla på kläder och jag sa att jag kan om hon vill men hon insisterade på att jag inte var rätt person och tog istället och frågade sina vänner på facebook om någon av de vill följa med henne. Detta gör mig så jättefrustrerad. Jag är riktigt kär i henne men hon skickar så inkonsekventa signaler att jag inte vet vad jag ska tro och detta stressar mig lite. Jag är en av hennes få vänner för hon har alltid haft svårt att skaffa vänner. Hon sitter nästan alltid ensam och längst bak på de lektioner som hon har som inte vi har tillsammans. Och jag vill inte att hon ska ha en vän mindre. För att hon är en jätte trevlig person. Men jag börjar själv ha svårt att vara med henne för att det är så jobbigt att känna att det är som om hon gillar mig ena sekunden och ser mig bara som möjligen en vän andra. Jag vill verkligen berätta för henne hur jag känner. Detta börjar kännas likt det som skedde i högstadiet när vi var femton och det är det sista jag vill ska ske. Så min fråga är. Ska jag ta risken och fråga om hon gillar mig eller gillar hon mig helt enkelt inte mer än vän eller finns det ett tredje alternativ? Extremt tacksam för svar!

---

SVAR

Hej! 

Jag vill börja med att skriva att jag tycker det är väldans bra att du skriver in till mig med din fråga.

Dock måste jag erkänna att jag tycker det är väldigt svårt att svara på frågor som rör just känslor och relationer då det är svårt att sätta sig in i hela situationen och att jag tror att den som är i relationen oftast har svaret i sig själv. 

Men jag ska göra mitt bästa för att svara på din fråga och komma med mina funderingar kring situationen. 

Utifrån det du skriver så tycker jag det låter som om er relation ibland har fått er båda att inte må så bra, och att hennes olika respons gör att du blir förvirrad. 

Jag själv tycker det låter som om ni skulle behöva prata med varandra om hur ni känner, genom att prata med varandra så undviker ni massa konstiga missförstånd och du behöver inte längre gå och fundera på hennes känslor för dig.

Kanske har denna tjej samma känslor som du har för henne och hon inte vågar prata med dig om detta och om hon inte är intresserad så vet jag av egen erfarenhet att det kan vara bra att få en så kallad "closer" för att kunna komma över någon som en är intresserad av. 

Det finns heller inget som säger att ni inte kan fortsätta vara vänner efter ni har pratat om hur ni känner, även om det kanske utvecklas till en annan form av vänskap.

Jag tror även det är viktigt att du är beredd på hennes respons om du väljer att prata med henne, välj en plats och en tid då ni är ensamma och har tid att prata med varandra ordentligt. 

Hoppas det löser sig och stort lycka till!

Amanda