Hej Björn! Jag har en liten fråga till dig som jag hoppas inte är allt för komplicerad att svara på. Det jag undrar är vilka konsekvenser mobbing kan ta.Jag tar mig självt som ex. Det har som sagt inte varigt lätt att ta sig ur detta.jag ska då samtidigt inte heller vara allt för personlig men det kan ju vara bra att ha i åtanke i varför jag reagerar o uppfattar saker på ett annat sätt.I vart fall så har jag en NPF-diagnos (Asperger) som ioförsig har gjort att jag då uppfattar saker på ett annat sett,men även att omgivningen ser på mig på ett helt annat sett. Hur som helst innan jag fick diagnosen på papper,så har det så att säga varigt tufft på alla sett.Både vad det gällde familjerelationen o i skolan. Det är ju precis som många brukar säga att man lever i en oförstående värld. Om jag då börjar med hur det vart i skolan för mig så skulle jag vilja beskriva detta som ett h-vet,även då om det fanns vissa ljuspunkter. Så som jag kommer ihåg det så vart det frågan om psykiska o verbala kränkningar.Vissa med lite grövre underton o rasistiska förtecken. Det var frågan om från rena utfrysnings saker,till kommentarer om personlig hygien,o sist men inte minst nu när jag har blivit lite äldre så har jag även insett att det även vart frågan om att bli bemött av avundsjuka bara för att jag har större kompetens. Så som jag skulle beskriva det sjaskiga bemötandet så handlar det om att utnyttja mitt kunnande o så att säga istället för att berömma mig för en bra arbetsinsatts så får jag bara kritik för detta(skit för en bra arbetsinsatts),sen då att ta åt sig hela äran självt är ju tämligen fräckt.Lika så att sätta mig gång på gång på skitgörat.Så att säga inte heller vara tillräckligt ödmjuk att inse att livet går ut på kompromisser,så att säga utgå hela tiden ifrån att bara få en massa saker men att inte inse att för att få ngt så måste man ju ge ngt.

---

SVAR

Hej!

Jag förstår att det varit tufft för dig i skolan, speciellt eftersom du har diagnosen som kräver att omgivningen har kunskap om diagnosen och visar respekt mot dig. Det är verkligen inte lätt att leva med diagnoser, då samhället anser att man ska vara eller se ut på ett speciellt sätt, vilket inte går att genomföra när man har dessa diagnoser. Det gäller att hitta rätt personer att umgås med, som har tillräckligt med kunskap om det, så man kan bli bemött på ett korrekt sett och inte bli dömd på förhand.

Är det konsekvenser hos den utsatte som du frågar efter? I så fall är det väldigt många konsekvenser efter mobbning. Man har enormt svårt att lita på andra, man tycker inte att man duger (dålig självkänsla/självförtroende), man kan hamna i depression, få sömnsvårigheter, man kan även få ångest, det sociala livet påverkas enormt då man har svårt att ta för sig i grupper och sociala sammanhang. Man riskerar tyvärr i högre utsträckning att bli utsatt på arbetsplatsen jämfört med de som inte tidigare varit utsatt. Den allvarligaste konsekvensen av mobbning är självmord (50 st under 19 års ålder tar sina liv varje år, bara i vårt eget land).

Men om man däremot bearbetar sina upplevelser och bakgrund i form av terapi, så kan man komma väldigt långt, man blir oftare omtänksam, ödmjuk och väldigt vänlig mot andra. Det är inte ovanligt att man efter terapi blir mycket stark person och vill hjälpa andra. Man har även lättare att se kränkningar/mobbning och kan på så sätt stoppa det. För min del efter 9 års utsatthet så hjälper jag nu andra och arbetar hur vi kan stoppa och upptäcka problemen.