Hej! Jag går ettan på gymnasiet och det är så att man obligatoriskt ska besöka skolsköterskan för väg, mät och snack om hälsa m.m. Jag känner mig så orolig. Jag hatar att väga mig och har helt enkelt slutat väga mig själv! Jag är rätt lång och tränar mycket. är troligen inte överviktig men är så grymt nervös att jag ska vara det! Jag har ingen dålig självkänsla och är för det mesta nöjd över min kropp (ingen är perfekt) men jag trivs med den. Jag är bara så rädd att om jag väger för mycket så kommer jag må dåligt över det och hamna i nån skit med självsvält och hyperträning. Är nöjd med mina vanor och trivs så men jag är väl som de flesta i min ålder och får komplex över det minsta… Jag är seriöst jätteorolig och nästan lite rädd! Vill inte gå runt och grubbla över min vikt då jag har saker att uträtta i livet. Många av mina kompisar har redan varit hos skolsköterskan och alla känner sig en aning utsatta och konstiga. Många mår dåligt över att de antingen väger för lite eller för mycket och tvingas diskutera det med en helt ”random” människa. Jag börjar nästan tro att det här är ett stort skäl till anorexi m.m. Jag tycker en sån här undersökning borde vara frivillig eftersom allt bara verkar bli värre…. Vad ska jag göra? Vem ska jag prata med?

---

SVAR

Hej!

Jag håller med i mycket av det du skriver. Kommer ihåg själv hur mycket vi jämförde oss när vi vart hos skolsköterskan och vägt och mätt. Har många gånger undrar hur bra det egentligen är att göra det på detta sätt. Du har kloka tankar! Plus att du är grymt medveten om dina svagheter och försöker vara vaksam över dem. Det tyder som du säger på god självkänsla. 

Jag tycker du ska säga precis som du känner för din skolsköterska. Att du känner själv att det skulle kunna påverka dina tankar negativt. Det finns lösningar så som att backa på vågen och att bara din skolsyster ser siffrorna så du själv slipper. Jag tror alltid att det är bra att försöka säga precis som man känner när man är i ett trängt läge, så som du är nu. Även om det kan vara svårt innan, så förstår ofta folk runt omkring mer än man först tror.

Lycka till och kram på dig!/Annso