Hej Det finns en tjej jag gillat i kanske ett och ett halvt år. Vi går nu i nian i samma skola och jag har känt henne sen 6:an men blev kompis sommaren innan 7:an och efter ett halvår ungefär började jag gilla henne. I början visste jag nog inte själv vad det var och det tog ett tag innan jag nog erkände för mig själv och sa det första gången till nån innan den här sommaren (nu vet tre pers). Sen sjuan har vi varit i samma kompisgäng, vilket vi på ett sätt fortfarande är men jag har mått väldigt dåligt pga en tjej i gänget och dessutom börjat hitta vänner jag mår bättre av i årskursen och när jag bytte klass (kvar i samma skola) blev gruppen mer splittrad och 2-3 av de i ”gamla gänget” pratar inte med mig. Grejen med det här är i alla fall att jag hade mindre chans att säga nåt om hur jag kände innan jag fick nya kompisar för att jag då inte skulle ha nåt kompisstöd tidigare om allt sket sig. Jag har tänkt att det inte är en verklighet som kommer ske och det gör bara ont att umgås med henne och alla kompisar och bara gilla henne så fruktansvärt mycket. Så jag har försökt hålla tillbaka, sluta gilla henne, gilla andra för att situationen att gilla henne gör för ont. Jag vill egentligen inte sluta gilla henne för jag gillar henne så mycket ju. Jag började gilla en kille förra terminen som var ungdomsledare på vår konfirmation och är ett år äldre och gick på samma skola. Vi var på g på nåt men jag kände mer och mer att det blev att jag gillade honom för att flera tjejer gjorde det och de flesta äldre i skolan visste vem han var, så det kändes mest schysst mot honom och mig att bryta det som var. Kort efter/i samband med det började jag gilla den här tjejen igen och jag tror starkt att det här med killen var att försöka undfly situationen med den här tjejen. Och jag känner verkligen att jag behöver låta henne veta, jag vill kunna på nåt sätt lämna det bakom (att det är besvarat vågar jag inte hoppas på även om jag så gärna vill) och lätta det liksom. Jag har tänkt att när jag ändå inte längre hänger så mycket med ”de gamla kompisarna” utan nu har nya och vet att jag har folk att umgås med så kan jag bara go for it och när dessutom gymnasiet kommer hyfsat snart och att man får väl ta lite risker. Men jag vet bara inte hur jag ska kunna säga det eller visa det eller få henne att förstå hur det är. Vad ska jag göra?

---

SVAR

Hejsan! 

Vad roligt att du skriver in till mig :) 

Att berätta för någon hur en känner är något som jag tror många människor tycker är skrämmande och ganska läskigt. 

Jag skulle säga att det inte finns några konkreta tips eller sätt som en kan göra det på utan att det viktiga är att du gör det som du känner är rätt för just det. Hur skulle du vilja att någon berättade någon liknande för dig? 

Ett tips kan vara att du berättar det för henne på en plats som du känner du trygg på och då det finns tid för er att snacka om det hela. Jag brukar tänka att en ofta ångrar det en inte gjorde, så om du tycker det känns rätt så tycker jag du ska berätta för henne. 

Brukar ofta vara skönt att berätta för någon hur en känner, även om personen inte känner detsamma. För om den inte känner detsamma kan en gå vidare och släppa taget och om den känner detsamma kan en ta den tidigare relationen till en ny nivå. 

Varma Hälsningar

Amanda