Hej, jag har lite ångest över min kompis. Hon har lidit av ätstörningar i ett och ett halvt år och jag börjar bli ganska orolig, de känns som om hon har dragit sig undan från mig och andra kompisar länge nu. I skolan låset hon in sig på toa när man ska äta lunch & kommer inte tillbaks för än lektionen börjar. Och jag och min kompis känner att vi borde prata lite med henne om att vi finns där för henne och att hon kan prata med oss om vad som helst och att hon är vacker som hon är inte inte tjock som hon tror! Hon har också social fobi av de här som hänt och behövt gå hos en psykolog men jag ser ingen förändring sen hon började gå där och behöver verkligen hjälp med hur jag och min kompis ska kunna prata med henne utan att hon känner sig förudmjukat, osäker och så, snälla hjälp mig för jag bryr mig verkligen om henne ;(

---

SVAR

Hej, fina fina du!

Jag sitter och ryser över vad fin du verkar vara, som skriver detta till mig för att du är orolig över din kompis. En sann vän!

Jag vet själv att en ätstörning tar tid att bli bra ifrån. Jättebra om hon börjat gå hos en psykolog och att hon tar hjälpen. Det kommer säkert bättra sig med tiden. Jag tycker att det bästa är att prata själv med en vän som är drabbat av detta. Går ni båda två samtidigt tror jag att hon lätt kan känna sig påhoppad, som att ni pratat ihop er innan. Det kan kännas jobbigt och hotfullt. Sen tycker jag det du skrev till mig här om henne, är precis sådant hon skulle må bra av att höra från en vän. Men tänk på att även om hennes reaktion inte blir positiv mot dig direkt, hon kanske till och med blir arg, kan det vara din reaktion hon ser tillbaka på sen när hon är frisk, och tackar för att någon sa nått och reagerade. 

Ibland kan det också vara skönt att ha dels en psykolog, dels någon som känner igen det man går igenom. Om du vill får du tipsa om mig och Tilia, som jag grundat. Vi finns på foreningentilia.se och där kan hon fråga precis vad hon vill och få stöd. Du får såklart också höra av dig om du har fler frågor. Det är viktigt att du också får stöd i att stötta henne. Glöm inte dig själv av oron. Men det tror jag du har koll på! :)

Fråga gärna igen om du undrar något mer eller om jag varit otydlig på något sätt! Stor varm kram/Annso