Jag vill inte leva längre. Jag ser bara de negativa sidorna av allting, hela tiden. Periodvis äter jag knappt alls för att jag tycker att jag är tjock, sen ger jag upp, äter normalt + lite till några veckor, sedan faller jag tillbaka. Jag har gått ner en hel del i vikt men är verkligen inte nöjd. Livet är meningslöst, jag är värdelös, jag är ful, jag är jobbig, jag gör ingen nytta och misslyckas med allt. Jag är så otroligt less på att behöva vakna och varje morgon tänker jag att jag vill somna om, och slippa vakna igen. Jag tittar mig inte om efter bilar längre, jag chansar på att bilarna hinner stanna vid övergångsstället, jag bryr mig inte om saker är dåligt för min kropp, jag förtjänar det ändå. Ofta när jag ska göra saker tänker jag ”men jag ska ju ändå dö snart”. Om det inte vore för min familj och mina vänner hade jag redan tagit livet av mig, det är bara det att människor ofta tar skulden, även fast de är långt ifrån deras fel, och det vill jag inte utsätta mina nära och kära för. Men jag vill verkligen inte leva. Min högsta önskan är att jag inte blev född.. vafan ska jag göra nu? Jag vill inte prata med nån skolkurator, det har jag redan testat men jag tyckte inte om att sitta där och prata om mina problem, för de känns för små, och jag är rädd att mina föräldrar blir kontaktade..

---

SVAR

Hej,

du är väldigt hård mot dig själv i ett läge där livet är tufft. Det du beskriver om vikten är väldigt vanligt, och jag önskar vi kunde komma till en punkt där vi kan ta hand om oss själva istället för att gå upp och ner i vikt för att sedan inte vara nöjda ändå. Förstår att det inte blir lätt att ta itu med dagen om du varje morgon tänker att du vill somna om, och slippa vakna. Jag tror också det är där lösningen finns: att tänka om. För dig har att tänka att du vill dö blivit en trygghet, du tar till den tanken för att kunna klara av det som känns jobbigt. Men att tänka det hela tiden gör att du mer och mer trycker ner dig själv och gör det till en sanning. Jag tycker du ska börja med att tänka på saker att leva för, inte tvärtom. Vill du inte prata med dina närmsta och ha kvar dem som just familj, kom in och prata av dig med oss på Tilia! En förening jag grundat som du kan kika mer på här: foreningentilia.se där det finns chatt varje dag och du kan vara anonym, inga föräldrar kontaktas. Där finns människor som tänkt precis som du, och som aldrig skulle tycka dina problem var för små! Kram/Annso