Hej! Nu såg jag i en tidigare fråga att du själv har erfarenhet av att komma ut, och skulle verkligen uppskatta om du svarar för är en helt annan sak att fråga någon som faktiskt gått igenom samma sak. Jo jag kom ut för min mamma i fredags och jag sa rätt avslappnat bara ”jag gillar tjejer”, grejen var att hon tog det väldigt neutralt. Hon sa mest att hon hade förstått det för länge sedan, ställde lite frågor om hur länge jag vetat det osv, berättade om en kompis till henne som haft ett förhållande med en annan tjej osv men brydde sig inte så mycket egentligen. Hon reagerade i alla fall inte på det och nu två dagar senare är det som om inget hänt, men jag känner mig jätte tankspridd och nere. Jag har alltid stått upp för homosexuellas rättigheter osv, men nu börjar jag tänka att jag är sämre än alla andra som är hetero, att jag inte är lika bra. Problemet är att jag inte vill erkänna att jag tänker så, för jag står egentligen inte för det alls, men vet inte vad felet är för vet att jag kommer vara lycklig med en tjej och att ingen verkar reagera så mycket på det och gör det de så tänker jag säga upp kontakten med dem eftersom jag inte tänker tolerera inaccepstans. Känns lite konstigt för har inte pratat rakt ut om min läggning tidigare och har ändå funderat över den i 4-5 år. Känner att jag tappat min motivation nu under helgen till det mesta eftersom det känns som man är sämre än alla andra och att det då inte lönar sig att prestera eftersom man ändå är sämre. Vill verkligen inte tänka såhär… Har du nått tips på vad man kan göra för att det ska kännas bättre?

---

SVAR

Hej,

Vad skönt att höra att din mamma reagerade så bra när du kom ut för henne. Som tur är går det oftast bra när man kommer ut för sin omgivning, även om det tyvärr finns undantag. 

Jag uppfattar det som att dessa tankar om att homosexuella är sämre än heterosexuella har dykt upp i ditt huvud på grund av dig själv och inte vad någon annan sagt eller gjort. Därför är det alltså endast du själv som kan bli av med dessa tankar. 

Det låter som om du förväntade dig en större reaktion från din mamma än vad du fick när du berättade om din sexualitet. Att du inte fick det kan eventuellt ha lett till att du ifrågasatt dig själv lite. En negativ reaktion kan ofta göra en starkare och ta fram rebellen ur en, men en positiv reaktion skapar snarare en "likgiltighet". 

Att du inte fick någon reaktion från din mamma kan ha lett till att du kanske blev besviken på något sätt då du eventuellt byggt upp en oro inför din "komma ut"-process. Därför har det kanske lett till att du nu saknar motivation, eftersom du innan var ovetande om hur din omgivning skulle reagera på att du gillar tjejer och genom det kunde hämta drivkraft.

Jag skulle rekommendera dig att fundera igenom varför du nu fått dessa negativa känslor inför dig själv och din sexuella läggning. Kan du bena ut vilka faktorer som har påverkat dina tankar blir det också lättare att förändra dessa. 

Tänk även på att din sexuella läggning, alltså vem du blir kär i och har sex med, bestämmer inte på något vis ditt värde som människa.

Mvh Ingrid.