Hej! för ungefär 1,5 år sedan då jag var 13 år och oskuld hände lite sjuka saker.. Jag blev våldtagen varje dag av mitt ex i ungefär 3 månader fast första gången var värst. Jag skrek och ögonen fyllda med tårar som inte kunde komma ut pga av chock. Jag sparkades och rev och slog honom och försökte putta bort honom men han tryckte bara ner mig mot sängen så jag inte skulle röra mig lika mycket. tillslut så slutade jag och bara låg där som en död fisk av chock. efter den händelsen så blödde jag i några dar… De andra gångerna sa jag bara nej tusen gånger och typ putta bort honom lite medans han bara fortsatte med det han ville göra. tillslut så pallade jag inte och typ spelade med. efter så många våldtäkter dag efter dag så vart jag van tillslut och gjorde aldrig motstånd mer. jag sa bara nej några gånger som vanligt sedan spelade jag med bara för jag palla inte. Han brukade alltid utöva oral på mig även fast jag sa nej tusen gånger och rev/slog på hans armar och händer och puttade bort honom från mig. visst jag slutade göra motstånd TILLSLUT när det gällde om sex (fast sa alltid nej såklart) men när det gällde oral slutade jag aldrig göra massa motstånd, antagligen för att det var lättare att få bort en hand från mig än hela hans kropp. Han slog mig en gång med knytnäve i ansiktet och fick typ ett litet blåmärke på kinden och som tur var la ingen märke till det… men min fråga är skulle detta bli anmält om jag berättade för min lärare eller nån kurator tex? jag vet att man måste anmäla när ett barn är i fara men jag är ju inte i fara längre detta hände ju för längesen så då ska det väl inte bli anmält om jag verkligen inte vill? Jag undrar också hur jag ska få hjälp utan att behöva anmäla eller ha polisen inblandad på något sätt. Jag söker inte efter någon hämnd och det kommer inte förändra något om jag anmäler bara waste of time tycker jag.

---

SVAR

Hej! 

Jag ber om ursäkt för mitt sena svar, har kommit in så många frågor att det är svårt att hinna svara på alla men jag gör mitt bästa. 

Tycker det är väldigt bra och starkt gjort av dig att skriva in hit och berätta vad du känner. 

Efter att ha läst det du skriver och berättar om så blir jag ledsen och arg. Ditt ex har begått ett allvarligt brott och jag tycker det är viktigt att du förstår att du själv inte har gjort något fel. Alla personer reagerar olika efter och under de utsatts/utsätts för ett brott, och det finns inget rätt eller fel. 

Jag tycker det är jättebra att du inte längre är tillsammans med ditt ex, något som jag tycker är starkt av dig. Att ta sig ut ur förhållanden med våld är tufft och kan vara jättejobbigt. 

Nu till din fråga om anmälningsskyldighet och tystnadsplikt. Jag ska göra mitt bästa för att försöka förklara hur jag tror det ligger till med det hela. 

Alla som arbetar inom uppgifter inom skolan är skyldiga att rapportera om missförhållanden som rör barn och elever till sin rektor som sedan har ansvaret att rapportera detta vidare till bland annat socialtjänsten eller polisen. Detta innebär att om du berättar vad du har varit med om till din lärare eller kurator så tror jag att de måste rapportera detta vidare, även om det har hänt för ett tag sedan. 

Kuratorer och barnmorskor på ungdomsmottagningen har tystnadsplikt och sekretess, denna tystnadsplikt kan dock brytas om: 

• -Om man är under 18 år och personalen tror att man far illa på något sätt, till exempel att man blir slagen av sina föräldrar eller utsätts för sexuella övergrepp. Då är personalen skyldig att kontakta socialtjänsten, så att man kan få hjälp. Socialtjänsten bestämmer då om en utredning ska göras. ---Om det behövs kan de då också kontakta till exempel polisen om man blivit utsatt för något brott.
• -Personalen måste också lämna ut uppgifter om till exempel en domstol, polisen, försäkringskassan, skattemyndigheten, kronofogden eller socialtjänsten begär det.
• -Personalen kan göra en polisanmälan om man har begått eller blivit utsatt för ett brott om brottet kan ge minst två års fängelse.

På umo.se, ungdomsmottagningarna.se, kan du läsa mer om just sekretess och tystnadsplikt. 

Präster innefattas av absolut tystnadsplikt vilket innebär att de inte under några som helst omständigheter får föra det du har berättat vidare. 

Förstår din rädsla för vilka konsekvenser det kan få om du väljer att berätta om vad du har blivit utsatt för, men ofta mår en inte bra av att hålla sådant inom sig. Genom att prata med någon om det du har varit med om så kan du få hjälp att bearbeta det och stöd att hantera känslorna runt omkring dig. 

Jag skulle vilja tipsa om Föreningen Storasyster som jobbar med stöd och hjälp för människor som varit utsatta för sexuella övergrepp. Genom Föreningen Storasyster kan du både få kontakt med någon att prata med eller rådgivning i hur du kan ta vidare kontakt med andra stödverksamheter. 

Du kan antingen maila föreningen på följande mailadress : kontakt@foreningenstorasyster.se eller så kan du surfa in på på deras hemsida och få mer information där.

Om du vill kan du även chatta med mig ifrån Fryshusets Nätvandrare, jag brukar vara inne en dag i veckan och chatta på Skype, Facebbok eller Kik. Vi kan prata om antingen det du har varit med om eller om vad som helst. Jag är ingen kurator eller psykoterapeut men kan finnas som ett mänskligt stöd för dig om du vill. Om du vill kan du slänga iväg ett meddelande till mig, antingen här eller på de olika sidorna som jag är ute på så kan vi bestämma en tid då vi kan prata. 

På facebook heter jag: Amanda Andersson Fryshuset
På Skype: amanda.andersson.fryshuset
På Kik: amanda.andersson.fryshuset 

Så vida du väljer att vara anonym så har jag ingen möjlighet att berätta för någon om det vi pratar om. Det vill säga jag kommer inte kunna anmäla det vidare. 

På Fryshusets Nätvandrares hemsida kan du läsa mer om oss. 

Ta hand om dig, och tycker det är jättemodigt och starkt av dig att ta kontakt med mig. 

Stor kram 

Amanda