Hej, jag är en 18årig tjej som verkligen trasslat till det. Det började med att jag blev kär i min bästa tjejkompis, som redan har pojkvän och inte alls är lagt åt mitt håll. Det gör mig ledsen och deprimerad, vilket leder till att jag slutar äta i vissa perioder. Jag vill väldigt ofta skippa måltider och hoppas att mina föräldrar och syskon skall bort varje helg så jag kan vara hemma själv och inte äta något på hela helgen. I nuläget väger jag ca. 45-50kg och är 170lång. Jag har testat mitt BMI för barn och ungdomar (http://www.bmiraknare.nu/bmi-barn/) även om det inte är fullt sant eller bevisar något så är jag förvirrad. Min vikt måste vara alldeles för låg, för det påverkar min kropp. Jag kan t.ex. inte sitta ner länge för att jag får ont överallt. Jag har aldrig övervägt att spy för att bli av med fler kilon. Bara genom att omedvetet svälta mig själv. Det känns mer som att det är pga. ren depression. Det dummaste med mig är att jag vet att t.ex. killar (som spelar väldigt stor roll i unga tjejers liv) bara vill att man skall må bra, ta hand om sig och se frisk och kry ut. Jag säger till mina vänner att dem är vackra som dem är men långt inne i mig vet jag att jag själv inte riktigt fullt ut lever efter dem idealen. Vilket är grymt fel. Kan depression bli en sorts ätstörning?

---

SVAR

Hej,

vad bra du beskriver hur du har det. Ja en depression kan lätt bli en ätstörning och tvärtom. Näringsbrist leder väldigt lätt till nedstämdhet och påverkar hjärnan mer än vi tror. Så inte bara för att killar gillar det, utan för att man ska må bra, både i hjärta och själ, är det viktigt att äta, och att ta hand om sig. Jag anar att du redan vet det, eftersom du även råder andra till det. Men det stämmer så som du frågar om, och oavsett om det är depressionen eller ätstörningen som kom först, löser man mycket med att försöka få upp ätandet igen. Många blir hjälpta att tex prata om varför man är deprimerad också, samtidigt som man försöker få ordning på maten igen. Kram på dig! /Annso