Hej, jag känner att jag verkligen behöver någon att prata med. Jag har mina vänner men känns inte som att de kommer förstå, och helst skulle jag vilja prata med en vuxen. Problemet är att jag inte kan prata med mina föräldrar, och kuratorn och skolsköterskan skulle jag verkligen inte vilja prata med. Då finns ju ungdomsmottagningen som alternativ men då kommer min fråga om sekretess osv. Om jag skulle berätta att jag t.ex. skulle ha skärt mig eller misstänker ätstörningar eller andra psykiska problem eller vad som helst, hur fungerar det med kontakt till mina föräldrar? Skulle de kontakta dem vid ett sånt fall? För jag vill verkligen inte att mina föräldrar ska få veta något om vad jag berättar, jag vill bara prata med någon som förstår. Snälla hjälp! TAck på förhand

---

SVAR

Hejsan! 

Vad jobbigt det låter. Jag tycker att alla unga ska ha möjligheten att prata med någon vuxen om hur de mår och känner. Är många unga som hör av sig till oss med frågor som rör just sekretess kring det en pratar om. 

Kuratorerna och barnmorskorna på ungdomsmottagningen har tystnadsplikt detta innebär att de inte får berätta eller prata med någon ens hälsa och privatliv. På umo.se, ungdomsmottagningen på nätet, kan du läsa mer om tystnadsplikten och sekretessen som gäller. 

Sekretessen får brytas i vissa fall, dessa är:

• -Om man är under 18 år och personalen tror att man far illa på något sätt, till exempel att man blir slagen av sina föräldrar eller utsätts för sexuella övergrepp. Då är personalen skyldig att kontakta socialtjänsten, så att man kan få hjälp. Socialtjänsten bestämmer då om en utredning ska göras. ---Om det behövs kan de då också kontakta till exempel polisen om man blivit utsatt för något brott.
• -Personalen måste också lämna ut uppgifter om till exempel en domstol, polisen, försäkringskassan, skattemyndigheten, kronofogden eller socialtjänsten begär det.
• -Personalen kan göra en polisanmälan om man har begått eller blivit utsatt för ett brott om brottet kan ge minst två års fängelse.