Hej, jag har under en längre tid mått riktigt dåligt. Jag känner mig ständigt ledsen och omotiverad. Huvudet känns tungt och det känns som hela kroppen värker. Jag är en expert på att plåga mig själv, jag är så otroligt negativ och minskar ner mig själv till jag inte alls syns. Jag vågar inte ta plats socialt och det känns lite som att livet är ett akvarium. Som att jag sitter utanför ett glas och ser in på fiskar (människor) som gör konstiga mönster samtidigt som jag knackar på glaset för att få någon sorts kontakt. Ensam känner jag mig. Den senaste tiden har jag börjat ”svälta” mig själv, jag låter bli att äta för att jag inte vill gå till matsalen och allt folk. Jag känner så socialt handikappad, jag vet liksom inte vad jag ska gör. Andra bara pratar och pratar och jag har ingen aning om hur jag ska komma in i ett samtal eller vad jag ska säga. Så jag äter min mat och går eller äter inte alls. Jag har också börjat skära/rispa mig och tänka på hur det vore om jag bara dog. Det är kanske det som fått mig att förstå att jag inte mår bra. Jag vill inte skada mig själv och jag är rädd för mig själv. Kommer jag kunna hantera det här eller kommer det bara att fortsätta? Är jag deprimerad, är jag självmordsbenägen, har jag en ätstörning, är jag socialt missanpassad? Eller är jag helt enkelt bara dum? Orkar inte existera. (Kan tillägga att jag varit utsatt för övergrepp under min barndom).

---

SVAR

Kära du!

Det du beskriver är vanligt. Tyvärr. Men du är inte ensam, du är inte dum och absolut inte missanpassad. Jag kan däremot tänka mig att du har nån typ av depression, ätstörning eller liknande, men det är svårt att avgöra härifrån. Du beskriver väldigt bra känslan som rör sig i din kropp och hur du tänker. Det är inget som bara kommer att fortsätta, men jag tänker att du kanske skulle må bra av att veta att det finns fler som tänkt som du. Bland annat jag.

Därför har jag grundat en förening som heter Tilia. Du kan läsa lite gamla blogginlägg jag gjort på foreningentilia.se som jag tror du kommer känna igen dig i. Du får också gärna kontakta oss, maila eller på chatten, för det du beskriver ska du inte behöva vara ensam om. Men som sagt, fler tänker som dig, det lovar jag dig! 

Återigen, du är långt ifrån dum. Du beskriver och förklarar på ett sätt som får mig att tro att du är långt ifrån det! Stor kram/Annso