Hej jag skriver till dig hela tiden, men det känns som du förstår bäst! —— Mitt problem är att jag är väldigt osocial , jag drar mig undan alla. Mitt liv har sett ut såhär: Barn:lekte med samma kompisar, samma lekar ofta! Äldre barn: tv/mat Tonåring: försökte mig på att vara social , slutade med ångest, depression, tysthet, elaka kommentarer, all min glädje försvann, ätstörningar av alla slag, utmattad . Nu försöker jag vara social igen, men det är så jobbigt att prata, jag har alltid haft svårt för det, har nästan aldrig pratat i hela mitt liv, förutom om det är något/någon som jag gillar. Jag kollar/studerar mest folk .. Det är roligare än att prata för jag kan inte prata.. Det är tungt, sluddrigt, går segt och jobbigt. Jag har alltid slem i halsen eller så är den snus torr , min mun samlar saliv i läpparna med så kan inte prata av de skälen heller ! Kan inte ens skrika/prata högt .. Jag går också med en ständig ilska inom mig, den kommer inte ut, vet inte hur jag skall göra. Det ger mig ångest och jag börjar gråta, men det är något inom mig… Jag vill ha ut det … det går inte att förklara . Vill ha ut det .. Smärta ångest allt! Det gör ont! Litar inte på någon heller ! Pratar redan med psykologer och allt, ingen förstår något .. Vad skall jag göra? Vill inte leva såhär ! Det är som man är instängd i rymden och skriker på hjälp, men ingen hör dig pågrund av ditt slem och talsvårigheter. Alla ser dig och vill prata men upplever dig som konstig även om du inte är blyg.. Men kan inte prata … Det går inte att artikulera bort hos en logoped… Du får leva så .. Ingen hör dina ord

---

SVAR

Hej!

Du berättar hur svårt det är för dig att prata inför andra, vilket du känner är stort problem för dig i vardagen, vilket jag förstår. Vi är ju människor och ska kommunicera med andra. Det låter lite som att du känner dig osäker med dem du försöker prata med, du kanske inte ens känner dig trygg med dem? Ibland kan det vara så att i olika sammanhang där man känner sig osäker eller otrygg med personerna man umgås med, så blir man mer en lyssnare i gruppen. Du berättar ju att du pratar med dem du gillar, vilket gör att du känner dig trygg med dem såklart. Att du har svårt att lita på andra kan ju också vara en orsak till att du inte gärna pratar. Det är min första tanke kring vad orsaken kan vara när du har svårt att prata. 

Du berättar ju även om den ilska du känner inom dig. Vet du exakt vad det är du är arg på? Är det situationer som hänt dig tidigare i livet eller är det mera över din situation nu eller kanske över personer? Jag tycker du ska göra något som du gillar när du får ångest eller när den där ilskan blir intensiv. Kanske du mår bra av att ta en promenad, eller träna, du kanske utövar en sport eller så kanske du gillar att måla. En annan sak man kan göra när man har ilska inom sig är ju att skriva ner alla tankar på ett papper eller på datorn, det brukar kännas som en del känslor försvinner då ut på pappret. Man kan ju även testa att slå på en kudde eller liknade. 

Det känns även som du behöver jobba lite mer med självförtroendet, att börja lita på dig själv mer, att du klarar saker, tex att prata. Att du får slem eller blir torr i halsen, kan vara symtom för att du kanske är nervös. Du har ju viljan till att förändra situationen, vilket är en bra grund för att faktiskt kunna få det bättre. Skriv en lista när du gjort något du är nöjd med, kanske klarade du ett prov i skolan som du trodde du skulle få underkänt på eller så kan det vara så enkelt att du faktiskt orkade dig upp ur sängen när hela världen kändes som skit. Man övar även självförtroendet genom att utsätta sig för olika situationer/utmaningar. Det är tyvärr lättare att se det man misslyckades med, än det man lyckades med, därför kan det vara en bra grej att skriva ner sakerna direkt och kanske även ta hjälp av andra. "Va bra du var på provet" kanske du får höra, skriv ner det vem som sa det, så har du lättare att se sakerna du är bra på.