Hej, jag vet inte hur mycket du kan hjälpa mig men jag skulle bara behöva någon och prata med. Jag och min halvbror (samma pappa) funderar på och åka ner till våran släkt i chile som vi aldrig träffat. Jag vet att min biologiska pappa kommer att vara där och jag har aldrig träffat honom. Han lämnade mig och min mamma när jag var 2 veckor gammal och fick kontakten med honom igen när jag var 18 år, (därav min bror också). Jag har ingen aning om vad jag ska säga till honom då jag träffar han. I hela mitt liv har jag tänkt hur de skulle vara och möta honom. De är så mycket jag vill berätta för han men jag är rädd att jag inte har modet nog. Vad ska jag göra? Även fast man inte kan ändra vad som har hänt så vill jag ändå fråga honom varför han aldrig funnits i mitt liv, om han ens har tänkt på mig och hur han kunde göra de han har gjort. Så mycket som hänt i mitt liv vet jag har påverkats av att inte ha haft en biologisk pappa. Jag vill mest få ett avslut och gå vidare, för de är väl möjligt?

---

SVAR

Hej!

Tack för din fina fråga. Jag tror absolut det är möjligt att komma vidare. Ett besök kanske är vad du behöver, kanske inte. Men om du vill bolla, kika in på vår chatt: http://foreningentilia.se/chatt/ vi har öppet varje kväll och vi är flera olika personer med olika bakgrunder som sitter där för att just prata om sånt du beskriver här. Jag tror det finns ett par där som du kommer känna igen dig hos. 

Jag tycker att om du vill berätta allt det du bär på för din pappa, för att du ska kunna komma vidare, ska du göra det. Men ha i åtanke att reaktionen hos honom kan bli hur som helst. Tänk efter varför du vill berätta. Är det för att du vill ha honom i ditt liv, eller för att kunna gå vidare, därefter väljer du vad du vill säga.

Du har helt rätt att tänka allt det du gör, och det är fullt förståeligt. Stor kram/Annso