Hej! 1.Jag är en tjej 17 år som alltid varit lite ensam. Jag blir alltid utskrattad när jag inte skämtar, folk lyssnar inte på mig när jag pratar osv. Jag har blivit mobbad flera gånger. Jag är inte ful, för det får jag bekräftat av många killar, men jag är väl inte topp 10 heller. Normal kan man väl säga. Jag vill jätte gärna ha en bästis och lite kompisar som bryr sig om mig, men ingen vill vara med mig.. Jag känner mig också blyg och livrädd för folk, men det märks inte då jag har en tuff stil , mörka ögon . Jag ser tuff ut kan man väl säga. Jag brukar inte skratta åt skämt så mkt utan mer hur personerna ser ut när de säger skämtet. Så de tror ju jag tycker dom är roliga! 2. Jag har ätstörning och har även haft. är väldigt rutinbunden! Jag börjar tröttna på mig själv. Jag vill ha kul. Hade det 1 år i mitt liv. 3. Jag gillar en kille som är äldre än mig. Kanske 20? Jag vet inte, men söt är han. Jag såg han på gymmet och började fråga honom om hjälp, vilket jag fick då han delvis jobbar där. Sen möttes vi i en affär och sa hej ytligt, på gymmet ställde sig han och hans kompisar vid mig, men jag var ensam och de sa ju inget så det var bara pinsamt och sen en annan gång när vi skulle till våra skolor och då snackade vi lite ytligt över vägen. Han fråga hur gammal jag var och han insåg väl hur liten jag var så han gillar nog inte mig, men jag gillar honom. Nu har jag dock börjat prata med honom 2 gånger .. Nu får faktiskt han göra något om han är intresserad. Annars får väl känslan dö ut. Jag vet inte om jag kan ha förhållande med alla andra mina problem ligger där bak och stör+ jag får ångest och blir livrädd att tänka på det. 4. Jag har panikångest, depressioner/nedstämdhet och säger saker utan att tänka mig för,vilket ör att det blir pinsamt ibland. Det är det med socialfobi/depression/ångest/ätstörning/självförtroende/mobbning, inte lyssnad på/könner mig utanför och ensam i klassen och på fritiden. Olyckligt kör och vill ha pojkvän men vågar inte med tanke på allt jobbigt. Jag är blyg och har svårt att tala/tycker det är ansträngande. 5. Jag har utslag på rumpan, knäckande leder och käke, ingen energi, allergi , förhårdnader som gör så ont. Jag mår skit i kroppen och i psyket jag vill inte leva såhär . Hjälp snälla !

---

SVAR

Hej!

Jag kan förstå att du känner dig ensam, det är en vanlig känsla när man känner sig blyg och känner att man kanske inte passar in bland de andra. Det låter på din beskrivning som du har väldigt låg självkänsla och ogillar dig själv. Det kan ligga till grunden för mycket av dina problem tex det svåra med det sociala och med maten. 

Det låter som du inte riktigt hittar någon livslust eller något roligt som händer. Sådant kan man alltid försöka ändra på, man kan tex börja i någon fritidsaktivitet, sport, klubb eller gå någon kurs eller kanske bli aktiv i något ungdomsförbund. Då får du ju även träna på att umgås med folk i din ålder med liknade intressen. För jag tror en del handlar om att du just nu verkar umgås med folk som inte alls delar dina intressen, åsikter eller din sorts humor och då kan det i sig skapa problem med kontakterna.
Sök lite på nätet i din ort på aktiviteter att göra efter skolan eller på helger. Det är värt att försöka.

Din självkänsla kan man förbättra på många olika sätt. Det finns flera olika böcker man kan läsa om det för att få mer kunskaper om hur man kan förändra den. Mia Törnblom har flera olika böcker om detta. Det går att skriva en lista på bra egenskaper hos en själv och kroppsdelar man tycker man är nöjd med hos sig själv. Listan kan man sätta upp vid sängen eller annat ställe som gör att man ser den varje dag och blir påmind. På listan kan man skriva allt möjligt, lyckades få godkänt på ett prov som man trodde man inte skulle klara eller så kan man skriva att man är nöjd med sitt leende. Kanske du är en hejare på att måla eller skriva och det kan man skriva på listan. Spelar ingen roll vad man skriver, utan bara att man skriver och att det är positiva saker. Värt att testa?

Jag blir lite orolig när du berättar om dina ätstörningar, panikångest och din nedstämdhet utan att beskriva mer ingående i vad för slags problem du har med det och hur stora de är. Det är ju faktiskt allvarliga saker som man måste få hjälp med i sin närhet av vuxna. Har du någon gång gått till kurator eller någon annan för att regelbundet gå och prata om jobbiga saker? Det är farligt om du går och bär på dessa tankar och problem alldeles själv. Hur länge har du haft ätstörningar? Vad får du för känslor/tankar när du ska äta?

Du nämner att du inte har någon energi, det kan ha både med dina matvanor att göra och din eventuella depression. Jag tycker du ska kolla upp detta hos en läkare så de kan göra en undersökning på dig för att se vad det kan vara. Kanske du inte får tillräckligt med näring, vitaminer och mineraler i dig eller så kanske du behöver ha både antidepressiva medel och samtalsstöd. Kolla med din vårdcentral eller så kanske din skolsköterska kan hjälpa dig att få rätt hjälp.

Det är inte en lätt grej att hitta vettiga vänner att umgås med. Men en grej som faktiskt är ett väldigt bra sätt är att försöka hitta någon på nätet. Det är både lättare att hitta likasinnade och att även våga ta kontakt med andra på nätet än öga mot öga. Det finns ju olika sajter, community och forum man träffar andra och diskuterar intressen på. Det viktiga är att du känner att du passar in bland just de personerna du umgås med. Annars skapar ju det bara ännu mer ensamhetskänslor och känslor om att vara värdelös. En äkta vän accepterar dig för den du är och för de sakerna du gillar.

Gällande den där killen du tycker om, så är det nog precis som du säger. Om han är intresserad av dig, så får han visa det också och inte bara du. Dock tror jag det bästa är att fokusera på din hälsa före ett förhållande just nu, även fast en förhållande kan göra att man mår bättre.

Jag tycker du ska boka en tid hos en kurator och se hur det känns för dig. Man kan ju aldrig avgöra om det funkar, om man inte har vågat testa det. Kanske du har en kurator på din skola, eller så kan du alltid vända dig till ungdomsmottagningen eller vårdcentralen för att få kontakt med en. Återkom gärna till mig, så jag kan stödja dig mer!