Hej!
Din fråga handlar som jag förstår det om att den självkritik du känner (och i ganska stor utsträckning plågas av) kan vara både positiv och negativ på en gång. Dels är det bra att vara självkritisk, det gör att man tänker efter och handlar på ett sätt som är mer lämpat för situationen man är i, samtidigt som för mycket självkritik kan göra att man blir hämmad och hindrad och kanske inte vågar ta tag i viktiga saker över huvudtaget. Är det ungefär så du menar?
Du nämner också att du behöver feedback och positiv återkoppling från din omgivning och att du visserligen får det ibland, men att detta inte känns tillräckligt, och att det ganska ofta är så att det är du som kommer med positiva kommentarer till din omgivning i stället.
Jag tänker att det är bra att du funderar över de här frågorna och försöker förstå hur du skall göra, och inte bara blir ledsen och uppgiven, arg eller frustrerad. Det är en väldigt bra utgångspunkt att kunna fundera över sina svårigheter, och när man, som du, faktiskt kan inse att i stort sett allting här i livet har såväl fördelar som nackdelar, och att det gäller att hitta sin egen balans, har man redan kommit en bra bit till att komma underfund med hur just din egen balans kan se ut. För så är det ju; även om jag kan ge dig mina åsikter om vad som är bra och dåligt och hur man skall hantera det, är det ju du själv som skall komma fram till vad som är lagom och bra just för dig. Det kan ju vara så olika för olika personer, och det viktiga är ju att du utgår från dig själv och inte vad alla andra tycker och tänker.
När det gäller hur man skall förhålla sig inför framtiden kan det ju vara bra att tänka på hur det varit tidigare och försöka dra något slags slutsats av det, typ: det där blev bra, så kan jag göra igen. Eller det där blev inte alls bra, så skall jag inte göra någon mer gång. Dvs man kan använda sina erfarenheter till att göra bättre val för framtiden. Att sitta och gräma sig över att det var bättre tidigare och anklaga sig själv för att det inte blir bra emellanåt hjälper ju däremot inte ett dyft, det blir man bara ledsen och handlingsförlamad av. Dvs, jag föreslår att du både tittar bakåt , för att kunna dra slutsatser av det som hänt, men inte för att gräva ner dig i det, och samtidigt tittar framåt för att kunna göra bra beslut och val i framtiden, med hjälp av dina tidigare erfarenheter. Det vill säga använd båda sidor på myntet: fram OCH baksida, men balans däremellan och inte för mycket av vare sig det ena eller andra.
När det gäller den feedback du (inte) får av din omgivning är det svårt att veta vad man kan göra å det. Jag tänker att du gör alldeles rätt i att ge positiva kommentarer och på så sätt visa att det är ett sätt man kan/bör handla på. Kanske kan du någon gång våga prata med dem i din omgivning om det du känner, och att också du skulle vilja ha lite mer positiv feedback. Sedan är det naturligtvis också så att det är bra att försöka bygga upp sitt självförtroende så att man inte blir helt beroende av omgivningens kommentarer, men det tar nog lite tid och arbete. Kanske skulle du kunna ha nytta av att samtala med någon om detta? kurator? psykolog? diakon/präst? annan vuxen? Du kan kanske kontakta Ungdomsmottagningen och se om du kan få en samtalskontakt där!
Hoppas jag kunnat uttrycka mig någotsånär begripligt och att du har någon nytta av mitt svar. Allt gott och Lycka till!
Karin
Visningar : 277