Hej, jag är en tjej på 15 år och mår väldigt dåligt över mitt utséende. Kan faktiskt nästan inte hitta nåt med mig själv som jag tycker är fint, t.ex. har jag stor näsa, allmänt fult ansikte och stora fötter med sned stortå (hallux valgus). Har aldrig haft en kille eftersom att ingen verkar gilla mig (har iofs typ aldrig träffat nån jag gillar heller men skulle ändå inte våga ta steget pga oro över att den kommer tycka jag är ful, konstig osv), när jag pratar med killar i skolan t.ex så kan jag se det i deras ögon att de tycker jag är ful, känns det som iallafall. Mina kompisar säger ibland att jag är söt men vet att det bara är för att vara snälla, de är alla mycket vackrare än mig och jag känner mig jämt som den ”fula vännen”. Jag har aldrig pratat med någon om detta eftersom jag inte vill framstå som nån som tycker synd om sig själv. När jag var riktigt deprimerad för några månader sen så pratade jag med mina föräldrar men sa inget om att jag tycker illa om mig själv och depressionen har släppt nu men mår fortfarande inte bra på insidan och tvivlar på att jag nånsin kommer göra det pga mitt utseende. Ibland, i mina bästa stunder, kan jag tycka att jag ser okej ut, att det kunde ha varit värre men i mina värsta stunder gråter jag och funderar på självmord (har aldrig försökt och skulle aldrig kunna heller med tanke på min familj och de få bra vänner jag har). Förväntar mig egentligen inget bra svar på detta för allt man får höra ändå är att du är bra som du är, alla är olika, visst vore det tråkigt om alla var likadana osv. Det stämmer men hjälper inte eftersom världen ser ut som den gör, man blir dömd efter sitt utseende och många ger en inte en chans om man inte har utseendet. I vilket fall så är det skönt att skriva av sig lite eftersom jag som sagt håller alla dessa tankar på insidan.

---

SVAR

Hej på dig!

Tack för ditt mail!

Jag ska försöka undvika det svaret du inte önskar dig... Media och modevärlden visar dagligen vad som är "acceptabel" skönhet via sina kanaler. Människor influeras oftast omedvetet till att tycka att vissa saker är finare eller häftigare än andra. Passar man inte in i den mallen, känner man oftast av det mest själv. Ens vänner, precis som du skriver, struntar oftast fullständigt i hur man ser ut och värderar ens inre mkt högre. Att dina fina vänner vägrar leverera ngt annat svar än att du är vacker är något du borde uppskatta istället för att kasta bort. Jag har ingen lösning på din "fråga", jag önskar att jag hade det, men jag har ngt annat istället.. Jag vill att du tar in det som kommer nedan och stannar upp och tänker till, på riktigt. Häng med:

Låt oss säga att vi under vårt liv skapar oss en massa mallar om hur saker ska vara för att vi ska känna oss nöjda. Livsmallar över tex: självkänsla, relationer, jobb, utseende, osv. Låt oss ta utseende-mallen som exempel. Du har skapat en mall genom dina upplevelser, uppväxt, intryck och saker som du varit med om.  Du har bestämt att en fin tjej ska se ut på ett visst sätt, vara på ett visst sätt, klä sig på ett visst sätt, prata på ett visst sätt, osv. I din hjärna har du målat upp hur en toppentjej är, ganska exakt faktiskt. Problemet med detta är när denna mall inte passar ihop med vem du är. Du och mallen hör inte ihop. Så när du är i situationer som du känner dig obekväm i, är det oftast för att du känner att du inte passar in, inte passar in i den mallen som du tror krävs för att bli bekväm.

Jag förstår att detta kan låta flummigt, men vart jag vill komma är att du måste utgå från dina egna egenskaper och inte någon annans. Du måste hitta vem du är och vilka dina starka sidor är. Vi har alla saker som vi skulle vilja ändra på. Om alla endast fokuserade på det negativa skulle världen sluta fungera. Fokusera på det du faktiskt kan göra ngt åt och träna ditt sinne på att inte älta det som du inte kan ändra. När de negativa tankarna kommer, tvinga dig själv till att börja tänka andra tankar. I början kommer detta att vara ganska svårt, men kommer att bli lättare med tiden.

Lycka till!

Susanna