Hej Jag har mått extremt dåligt i ungefär ett halv år nu och det blir bara värre och värre.. jag har en underbar familj men jag känner att grunderna till att må bra fattas, det känns som att jag är inte lika viktig som min lilla syster och jag och min pappa är nära men jag känner alltid att vi är inte ” familj nära” och min mamma har sjukdomen ME så hon klarar inte riktigt av att prata om mina självmords tankar och att jag skär mig.. min rektor har sagt att det kanske skulle bli bättre om jag flyttar till fosterfamilj, och det känns som något som skulle få mig att må bättre. Men i så fall hur kommer allt gå till?

---

SVAR

Hej.

Tack för din fråga och vad bra att du hör av dig! Jag kan inte jättemycket om exakt hur det går till med fosterfamilj eller familjehem som jag tror det kallas. Men de som vet är socialtjänsten där du bor. Du behöver ha kontakt med vad som kallas en socialsekreterare. Men kanske vore skönt för dig att ha någon vuxens stöd i detta som kan följa med dig till socialtjänsten i så fall?

Jag vet att om man är under 15 år så behöver dina föräldrar vara med på möten med socialtjänsten. De är också med och bestämmer om du ska placeras i en fosterfamilj. Båda dina föräldrar måste godkänna det. Du får en handläggare från Socialtjänsten som är din kontaktperson, som du och dina föräldrar kommer att träffa och prata med, som så småningom hittar en familj du kan bo med, ser till att du har det bra i ditt nya hem. De kommer och hälsar på och ser till att du har kontakt med dina egna föräldrar. De gör upp en vårdplan för dig och planerar hur länge du ska bo i en annan familj. Du har mycket att säga till om och dina åsikter och känslor är jätteviktiga. Enligt lag så måste de lyssna på dig! Man kan säkert ringa och få råd över telefon också, om hur allt går till. Det känns viktigt att du vet mer om allt detta, vad det innebär, innan du bestämmer dig för att det känns rätt för dig just nu. En handläggare från Socialtjänsten kanske kan till att börja med lyssna på dig och vad du upplever som svårt med att bo hemma. Kanske de har andra idéer om förbättring om inte familjehemsplacering blir aktuellt. Det första du kan göra är att ta kontakt med Socialtjänsten där du bor och fråga mer om detta, eller be någon du litar på göra det med dig.

Har du någon du kan prata med, om du inte känner att du kan prata med din mamma och pappa riktigt om hur du faktiskt mår? Bra att du kan skriva till oss här på ungdomar.se men kanske bra att ha någon person du kan träffa också som kanske kan hjälpa dig med kontakten med socialtjänsten där du bor och hur du kan prata med mamma och pappa om familjehem? Din rektor eller någon annan på skolan, eller en släkting kanske? Har du berättat för någon annan om dina självmordstankar och att du skär dig? Kanske det finns en kurator på din skola? Var inte rädd för att be om hjälp, det finns bra människor att prata med, tror det är viktigt för dig att känna att någon lyssnar.

Du är viktig och ska inte glömmas bort! Önskar dig allt gott och välkommen att höra av dig igen!