Hej, tack för att du skickade in din fråga. :)
Det låter som att du har några tuffa delar som du brottas med i ditt liv. Det är starkt av dig att skicka iväg en fråga, då får du möjlighet att lyfta alla tankar och känslor samtidigt som du kan få respons på dessa. :)
Utanförskap och ensamhetskänslor är ofta skitjobbiga att bära. I kombination med att man är blyg kan de bli ännu jobbigare. Men det bästa är att man kan utvecklas och omgivningen kan förändras. Att vara blyg kanske inte tjänar så mycket till? Ett hej kanske inte skadar? Även om det är svårt att bryta blygheten så går det. Försök att se på ditt beteende från en annan persons ögon, reflektera över det, utveckla det. Det går. <3
Sen är det också viktigt att du vet att du aldrig är ensam. Varje dag, året om, finns det människor som känner liknande tankar, stödorganisationer som vill stötta, människor som vill hjälpa. Jag och några andra härliga själar finns hos www.foreningentilia.se. Vi har bland annat chatt varje kväll och pratar mer än gärna med dig om dina tankar och funderingar.
Men nu skall jag återgå till din fråga. Att ha koncentrationssvårigheter, vara aggressiv och rastlös (hyperaktiv) kan vara tecken på någon neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, men det behöver inte vara det. Många av känslorna du beskriver är också vanliga i tonåren, när kropp och knopp utvecklas. Jag kan inte svara på om du har eller inte har någon diagnos, jag kan inte heller spekulera i vad jag tror. Det är endast en läkare som kan ge svar på denna fråga och då först efter det att en grundlig utredning är gjord. Jag föreslår att du, med tanke på din oro, tar kontakt med din läkare för att påbörja utredningen så att du får svar på din fråga. Det är jobbigt att gå och fundera på det...
Kom nu ihåg att du inte är ensam även om det kan kännas så ibland. <3
Kramar,
Madeleine
Visningar : 994