Hej! Jag är en tjej på snart 16 år som har gått och fått riktigt starka känslor för min syssling som nyss fyllt 18… Han bor ca 75 mil från mig och vi har träffats typ 3 gånger de senaste 10 åren. Den näst senaste var förra året. Då märkte jag att han titta mycket på mig och följde efter med blicken. Men han sa knappt ingenting under de dagar som han och hans familj var i med oss i våran stuga. Jag addade han på FB i julas och han gillade min profilbild och började följa mig på instagram nästan direkt och 3 dagar senare började jag följa han. Men vi skrev liksom inget mer. Men sen så skulle jag skriva till en annan släkting, med samma förnamn, på fb men då råkade jag skicka till han istället. Jag blev skitnervös men han svarade direkt. Vi hade en konversation som flöt på bra. Sen så hörde vi inte utav oss på ganska länge. Jag grattade han till körkortet en gång. Sen nu i påskas så kom de förbi oss i stugan. Jag var helt röd i ansiktet, hjärtat klappade som bara den. När vi fikade så satt jag mitt emot han. Jag kunde se att han tittade på mig ganska mycket och vi log lite mot varandra. Men jag vågade bara säga hej. men som sagt var så var det många sånna där blickar och han verkade nervös när han skulle prata med mina familjemedlemmar som satt vid mig. En vecka efter det skrev jag till han igen, men nu har det tagit stopp. Han har aldrig startat en konversation med mig. Det är bara när jag startar den som det flyter på. Gör han det för att vara snäll eller? Jag kan verkligen inte släppa han… Men det känns som att jag är för på. Kan också säga att han nog aldrig har haft ett förhållande förut och det har inte jag heller. Han verkar också vara en blyg person (vattuman). Snälla, ge mig råd på hur jag ska gå vidare? Kram

---

SVAR

Hej,

tack att du hör av dig om detta! Ja, det är inte alltid lätt att veta vad blickar och leenden betyder...det är lite svårt för mig att svara på om han gör detta för att vara snäll eller om han har känslor för dig.

Du frågar hur du kan gå vidare. Det du kanske bör tänka igenom är hur du ser att en relation mellan er skulle funka? Ni bor långt ifrån varann och ni är släkt. Är detta en attraktion (som är helt normalt!!) som kan leda någonvart? Kanske du bara får njuta av minnena av honom, och se fram emot när ni får träffas igen och ha kul när ni ses. Det tror jag är det bästa sättet att gå vidare.

Ta hand om dig!