Det är jag igen! En närstående pluggar psykologi och har betraktat mitt beteende och fastställt en ”diagnos”. Jag har gjort ”research” dvs läst i böcker/online pratat med andra närstående som mina vänner och de håller med att jag kan vara borderline eller bipolär. Min närmaste vän I har ett syskon med borderline och hon bad mig att kolla upp det för några år sedan. Men jag vågar inte. Det är för att jag inte vill gå igenom en utredning som kommer att ta upp min tid för att senare diagnosernas med Borderline. Jag vill inte att det står något sånt på mitt hälsodokument. Mina humörsvängningar kan variera från att jag är glad till otroligt deprimerad på några minuter. Jag vill inte behandlas olikt andra. Och min stad salem som jag har snart bott i 10 år fick mig att skaffa vänner. Jag är inte stolt över att säga detta men jag älskar min skithåla! Jag känner att jag inte orkar gå igenom processen som fastställer något som jag har känt på mig att jag har i snart 5 år. Jag tog ett snack med min bästa vän I igår ang detta och hon försökte såklart lugna ner mig! Jag får ångest över allt och kan tom undvika att äta på en dag för det. T.e.x igår tappade jag bort mina hörlurar och jag blev så paranoid och deprimerad att jag började misstänka mina närmaste.

---

SVAR

Det värkar som att du känner att diagnosen blir som en dom resten av livet för dig om du skulle få den av läkare efter en utredning. Ju tidigare utredningen görs, desto bättre förutsättningar har man att bli frisk och fri ifrån det senare i livet. Jag funderar bara på hur du ska klara av att hantera detta utan att få rätt hjälp och behandling för dina symtom och den eventuella diagnosen. Ibland får man väga över vilka fördelar och vilka nackdelar det är att faktiskt göra en utredning. Fundera över detta, gör en lista på det. Vad skulle kunna vara fördel för dig att göra en utredning? 

Jag tänker att det kan även bli lättare för dina närstående att veta hur de ska hantera situationerna när du blir på ett visst humör, de kan få stöd av vården för detta. Använd dig av dina nära som du faktiskt verkar ha. 

Skadar du dig själv eller andra? Har du aldrig haft kontakt med psykiatrin?