Jag tror mig ha insett att jag är överflödig. Samhället och hela världen är på väg mot en total kollaps och om vi ska kunna rädda den mänskliga rasen så måste allt överflödigt sållas ut. Vi har inte råd, och har aldrig haft råd att låta de svaga leva, darwins teori är helt ofelbar. De starka överlever och de svaga faller bort. Så måste det funka för att jorden ska kunna leva vidare men så är inte fallet med oss människor, vi är den art som låter känslor komma i vägen för utvecklingen och därmed förstör vi också oss själva. Jag har.. Förlikat mig med tanken över att jag inte är en av de som skulle kunna driva oss till en ljusare tid. Det här är jag; jag är en svensk kille. Jag är 22år gammal och har aldrig haft ett fast jobb pga den nuvarande marknaden. Jag har enligt mig själv ganska bra gymnasiebetyg och är utbildad PT. Jag sökte nyligen till PHS men blev aldrig antagen. Har haft vikarietjänster på tre olika företag och går in på mitt fjärde raka år helt utan semester. Jag bor fortfarande hemma och belastar bara min familj. Jag betalar mina utgifter helt själv så det är inte ekonomiskt jag belastar utan det är med min närvaro. Jag har ingen plats i mitt ”hem”. Jag har två syskon på 12 och 4 som behöver platsen och uppmärksamheten bättre. Jag har en flickvän och bra med vänner, jag är inte självmordsbenägen och jag har heller ingen dödslängtan alls. Jag antar att jag kanske skulle kunna kalla mig för martyr? Jag inser att jag måste sållas ut för att ge människan en bättre chans att rädda jorden. Jag är även såpass realistisk att jag förstår att mina ansträngningar, att dra mitt strå till stacken aldrig kommer göra någon skillnad och därmed är det ingen idé att existera. Jag har jobbat ihop till min utbildning som PT, jag har en egen rätt så trevlig bil och en egen hojj. Har rätt mycket tekniksaker och jag har ungefär 90tkr på kontot. Det här är ingen snyfthistoria eller något vis att försöka flasha med mina tillgångar för det finns det andra som kan bättre, jag endast redogör vad jag är för något. Skulle man sälja av allt jag äger och har + mina nuvarande pengar kanske komma upp i 250tkr någonstans. Det är nog för att min familj ska kunna få det bättre och även kunna göra världen till en bättre plats samtidigt som jag är ur tiden och därmed slutar göra den till en sämre. Är det här rätt tänk eller är jag ute på hal is?

---

SVAR

Hej,

en väldigt intressant iakttagelse tycker jag. Jag tror dock att du inte är så ensam om att tänka såhär och att du gör det gör dig nog inte till martyr. Jag tror vi alla funderar över om det vi små små individer på denna halvgalna jord sliter med, hur ska de nånsin kunna göra skillnad? Jag tror att det viktiga är att vi får utrymme att prata om de här känslorna, för det är ju nästan lite maktlöst ibland att leva. Att försöka hitta sin plats och att fortsätta streta på, ibland kan det kännas meningslöst. Men jag tror också att vi har större makt än vi kan ana. Jag har bestämt mig för att de starka inte ska få vinna och ägnar mycket tid till att stötta de som kan verka svagare. Dessa människor är egentligen inte svaga, när man ger dem en chans. Så tror jag vi måste börja tänka mer. Att bli förändringen vi vill se för att samhället ska bli drägligt att leva i. Jag tror inte du är ute på hal is, även om jag tror att de runtomkring dig värderar dig mer än du tror. Du gör inte världen till en sämre plats och bara genom ditt arbete som PT hjälper du andra till ett bättre liv. Men lyssna på ditt hjärta om det är vad du egetnligen vill ägna dig åt. Men glöm aldrig de pengarna du pratar om snabbt tar slut för en familj. Ditt värde som person och din närvaro är säkerligen värt mer än någonsin för dem. Jag skulle alrig kunna köpa den sista teorin med pengarna. Annars har du ett intressant resonemang tycker jag, se till att du inte sitter ensam med de tankarna, utan bolla dem med någon du litar på! /Annso