Hej fina du <3
När jag läste din fråga kände jag såväl igen mig. mycket av det som tynger dig var också svårt för mig när jag var yngre. Just det där med att inte kunna gråta och ha svårt att känna känslor, det är läskigt och jag förstår om du blir osäker, men jag har också varit precis där. För mig hjälpte det att prata om allt jag "inte kände", skrika ut i luften, lyssna på extremt deppig musik och se sorgliga filmer, jag gjorde allt för att slå på känsloflödet igen. Min egen reflektion av detta är att man i perioder upplever så mycket som man inte orkar just då, så man stänger av helt, indirekt en försvarsmekanism alltså. Så nej det är inget fel på dig men jag vill råda dig till att prata om allt och inget, så att känslorna tids nog kommer till uttryck. & tillåt dem att komma ut! Du får gärna snacka med mig på Föreningen Tilia . :)
Att stå i centrum (som man gör vid jul och födelsedag) och att acceptera att andra uppskattar en kan vara skitjobbigt. Men man kan alltid försöka göra så att det blir bättre. Fundera ut vad det är som du tycker känns jobbigt med din födelsedag eller julafton, och hur kan du arbeta med att bli mer bekväm med detta eller hur kan du undvika det? Ex. kan man hoppa över kalaset och köra små fikastunder eller fira ihop med någon annan. & det där med mobbning är hemskt, både att faktiskt vara mobbare men också att bli mobbad. Det är jättebra att du idag vet med dig att det var fel och skäms över det. Tänk vad mycket klokare man blir genom livet? :)
Det finns ett litet citat som säger "älska dig själv innan du älskar andra". Jag tror helt klart att du kommer tänka annorlunda när du har arbetat upp en bättre självkänsla, det kommer. <3
Så summa kardemumma, du är en helt normal ungdom (om det nu finns något som heter normal)!
Kram,
Madeleine
Visningar : 683