Hejsan Jag har under en lång tid i mitt liv mått dåligt, och det har blivit sämre och sämre varje år. Nu är jag i det stadie där självmordstankarna börjar kännas mer och mer realistiska. Jag vet alltså inte hur jag ska komma ur det här, depressionen och min vilja att ge upp och dö, innan det är försent. Jag har träffat en skolkurator och går just nu hos en psykoterapeut (sedan ca 6 mån tillbaka), men allting blir värre. Min pappa+hans nya fru orkar inte och vill inte hjälpa mig, trots att jag har berättat om allt. Jag är alltså helt vilse och vet inte vad jag ska göra längre. Jag har läst tidigare svar här på UM om liknande frågor, googlat runt m.m. om självhjälp. Det blir ändå inte bättre, utan psyket vägrar att ge med sig. . Vad ska jag göra? Jag klarar inte mer.

---

SVAR

Hej fina du!

Det gör ont att höra att du har mått dåligt under lång tid och att din upplevelse är att din psykiska hälsa försämras. Men det värmer också att höra att du får stöd av en psykoterapeut och att vill må bättre. Bara den detaljen, att faktisk själv vilja, att faktiskt själv försöka och att göra allt man orkar är så viktigt. 

När du känner att du inte klarar av detta, så tänk istället på vad du klarat hittills, tänk hur mycket du vuxit och tagit dig igenom under din resa och hur mycket starkare du har blivit. Vare sig om du har fått ett bakslag eller gjort ett framsteg så har du lärt dig oerhört mycket om dig själv och ditt psyke, kunskap som du kommer bära med dig och ha nytta av i resten av ditt liv. Tänk på det, du är STARK. 

Kom också ihåg att allt ibland kan kännas tyngre när man går igenom et behandlingsbelopp, just för att man pratar om det som tynger en, och som man länge tryckt undan och undvikit att hantera och prata om. Men det är viktigt att prata om känslorna och att bearbeta dem. Det är också viktigt att komma ihåg att känslorna är periodiska, dem finns där inte konstant för all framtid, dem går över & det blir bättre, det blir BÄTTRE. 

Så, håll ut, fokusera på det positiva i livet och bearbeta det negativa. Livet blir bättre, det blir finare och det blir ljusare. Men ge det tid, tillåt dig själv att släppa ut känslorna och prata om tankarna som präglar din dag och natt. 

Jag pratar gärna mer med dig och peppar dig genom detta, du kan kontakta mig genom Föreningen Tilia. Om inte så hejjar jag på dig och finns med dig i tankarna. 

Kom ihåg, det blir bättre! 

Stor styrkekram,

Madeleine