Hejsan! Jag är 17 år, snart 18. När jag var 15 år gammal fick jag ett litet barn och har varit ensamstående sen födseln. Jag älskar mitt barn över allt annat! Vi bor hemma hos mina föräldrar. Jag ångrar inte mitt barn, bara åldern.. Nu till saken, den senaste tiden har jag blivit så trött på att vara mamma, ta mig inte fel, jag älskar mitt barn och skulle aldrig överleva utan hen, men det är bara det att jag missar min ungdom.. Jag har fått kontakt med en kille genom skolan, och vi snackar och sånt. Jag gillar han, det gör jag verkligen. Men det känns som ett hinder att skaffa kille när man har barn. Killar i den här åldern är inte redo att bli ”extrapappa”, även om jag absolut aldrig skulle kräva det! Han vill inte ha barn än, det har han sagt. Jag missar också min fritid. Att hänga med kompisar, röka cigg, softa, festa, gå på konserter och festivaler, sova över, hänga med ”killen”, dricka alkohol, vara ute sent och länge, spontana trippar med kompisar, gå ut när jag vill, hitta på spontana saker, och massa mer. Jag saknar allt det! Och på den senaste tiden väldigt mycket, jag blir lite deprimerad när jag tänker på att jag inte kommer få göra dom sakerna jag vill göra med mitt liv.. Innan jag fick barn var mitt liv kaos. Och jag tror att om jag inte hade fått mitt barn hade jag fortfarande använt droger, inte gått gymnasiet, inte blivit den jag är idag. För idag har jag en egen stil, jag har hittat mig själv. TACK VARE mitt barn! Jag vågar vara den jag är, för jag har kommit ifrån mina gamla ”polare” som var allt för dömande, tack vare mitt barn. Så utan hen hade jag inte stått där jag står idag. Men, ibland önskar jag att jag inte hade ett barn. Att jag stod där jag står idag men utan ett barn.. Just för jag missar min ungdom. Är det fel att tänka så? Det känns som jag är världens sämsta mamma för jag har den tanken, trots att jag älskar mitt barn mest av allt. Jag är så trött. Jag är ensam med mitt barn, utan nån vidare hjälp trots att jag bor hemma hos mina föräldrar. Är det fel att jag vill ha en avlastningsfamilj då och då? Jag har inte vågat ta upp den frågan med min familj. Det känns som om dom kommer bli allt för dömande.. Åh.. Jag vill så gärna ha min ungdom tillbaka.. Jag vill det så så gärna. Den här killen jag har fått kontakt med, han är drogliberal. Han är INGEN pundare som hänger i en sunkig lägenhet med knarkare och skiter i skolan. Han har A i dom flesta ämnena. Han är konstnär, går estetlinje på gymnasiet. Han är ”hippie/trash”. Han röker gräs på fritiden, eller fritid och fritid, nån gång i veckan. Innan jag fick barn rökte jag också gräs. Jag är halvt drogliberal. Jag hatar alla droger förutom gräs. Använder det dock inte nu, mest för att min familj hatar det och för att jag skulle känna mig som en usel mamma. Men jag är sugen på det, att göra det med killen. Inte en vana, inte börja använda det. Men att testa en gång igen kanske. Det känns så fel… Jag känner mig som en usel mamma pga alla dessa tankar jag har. Innan jag började skolan älskade jag mammalivet, jag hade glömt bort att jag missade min ungdom. Men när jag började skolan ser jag vad mina kompisar upplever, och vad jag missar.. Jag vet inte vad jag ska göra.. Jag är så rädd att ta allt detta med någon vuxen, det känns som om jag skulle förlora mitt barn, vilket jag absolut inte vill.

---

SVAR

Hej!

Tack för ditt brev.

Jag kan verkligen förstå att du saknar ungdomslivet. Kan du inte börja med att prata med föräldrarna om detta. Jag menar att du behöver få lite mer avlastning från dem. Du kanske kan kontakta en ungdomsmottagning där du bor och få hjälp med kommunikationen runt detta. Hjälper inte detta kan du kontakta socialtjänsten och se vad de kan göra. Jag tycker du skriver fint om din kärlek till barnet och jag tycker att det vore fel att döma dig för att du längtar efter ungdomslivet.

När det gäller drogerna däremot är det absolut NO NO. Jag rekommenderar även att du softar med alkoholen. Råfylla och föräldraskap hör inte ihop. Det är bara så.

 Det finns inget värre du skulle kunna göra nu för dig själv och för ditt barn än att börja knarka. Drogliberalismen är särskilt stark just nu särskilt runt gräs. Jag kan rekommendera dig att du googlar på Fred Nyberg och den senaste forskningen som finns på Uppsala Universitet. Det är ingen walk in the park.

Hoppas det löser sig och att du hittar en balans mellan att få vara lite ledig och ung men samtidigt ansvarsfull förälder.

Allt gott

Uffe