Hej! Jag tror jag har någon sorts ätstörning. I September tog jag tag i kosten och träningen på riktigt och började räkna kalorier, väga mig dagligen och träna mer. Jag vägde då 52.6 kg och jag är 1.63cm. Till en början åt jag runt 1200 kcal per dag och jag gick ner i vikt. Men sedan så började jag gräva ner mig mer och mer i kosten och nu så äter jag mellan 400 och 900 kalorier per dag och väger 47kg. Jag inser nu själv hur dåligt det här är och att det jag håller på med är fel. Att ständigt tänka på mat, träning, hålla koll på siffror och även behöva nästan bråka med en inre röst om vad man ska äta börjar trötta ut mig rejält nu. Jag har stora sömnproblem och fryser hela tiden. Min mens har slutat komma och jag tappar mer och mer hår. Jag skulle vilja prata med t.ex skolsköterskan om det här men jag vet inte om hon skulle ta mig på allvar, om det här ”problemet” jag har är tillräckligt seriöst. Jag har försökt att inte räkna kalorier för en dag och visst jag var gladare och mindre ångestfull men jag åt inte så mycket. Mitt undermedvetna hade typ koll på kalorierna ändå. Jag vet ärligt inte vad jag ska ta mig till och det här börjar tära på mig rejält. Mina föräldrar kommer ofta med anmärkningar om hur lite jag äter och att jag blivit tunnare och jag hör ofta att jag är ”fitness” osv men jag känner mig normal. Just nu, med synliga höftben och nyckelben, ett rum mellan mina lår, en platt mage och synliga skulderblad är jag nöjd med min kropp. Och jag är rädd för att om jag blir ”frisk” att jag kommer bli tjock och motbjudande. Jag kommer inte vara nöjd då. Åh nu svamlar jag en massa, men vad tycker du jag ska göra?

---

SVAR

Hej du

Tack för din viktiga fråga, du svamlar inte alls. Jag förstår hur du känner.

Utifrån det du beskriver skulle jag absolut säga att du har en ätstörning som du behöver ta tag i och få hjälp med så snart du kan. Att äta mellan 400-900 kalorier om dagen är alldeles för lite och det ligger på svältnivå.

Du behöver äta runt 2000 kalorier om dagen för att din kropp ska fungera. Säkert ännu mer om du tränar och för att du är ung och växer.

När man svälter sin kropp är det inte bara utsidan som tar stryk för att man bryter ner sina egna muskler, även insidan påverkas och hjärnan. Detta leder till att man kan få sämre minne, bli deppig, yr, börja frysa och få tvångstankar m.m… dessutom innebär det att man blir mer och mer fixerad vid mat och vikt ju längre man håller på och den där inre rösten du nämner växer sig allt starkare. Det jobbigaste med en ätstörning är att man aldrig blir nöjd utan ofta vill man bara gå ner mer och mer eftersom det där med att vara nöjd och tycka om sig själv inte sitter i vikten.

Det som är positivt är att det går att komma ur en ätstörning och må bra igen och ju snabbare man tar tag i sitt problem desto snabbare mår man också bra igen. Kroppen är så klok och den kan läka sig på fantastiska sätt och mensen kommer tillbaka vilket kan vara väldigt skönt att veta. Du ska inte behöva gå runt och tänka på mat och träning varje dag, det finns mycket viktigare och roligare saker i livet att ägna sig åt och för att kunna ha roligt behöver man ju energi i kroppen. Att må bra handlar inte heller om att bli tjock eller att inte gilla sin kropp, kom ihåg det för det hänger inte ihop.

Du har tagit det första och viktigaste steget, du har insett att du behöver prata med någon och du är ärlig mot dig själv. Jag tycker verkligen att du ska gå till din skolsköterskan och berätta precis som du gjorde i den här frågan, han/hon kommer inte tycka att det är konstigt utan snarare klokt av dig. På abkontakt.se kan du också läsa mer om vilken vård du kan söka där du bor. Man kan också kontakta Bup (barn och ungdomspsykiatrin) för att få råd om vart du kan få hjälp.

Lyckan sitter inte i en platt mage eller smala ben, du är värdefull och viktig precis som du är och värd att få njuta av livet.

Lycka till och om du behöver stöd längs vägen finns vi på Tilia på chatten varje dag mellan 21-22.30, surfa bara in på www.foreningentilia.se <3

Kram Charlotte