Hej, jag har ett jobbigt beteende vilket är att jag alltid är på min vakt och håller koll på var min mamma är och gör. Det känns som att jag ständigt är orolig att hon skulle bara försvinna vilken sekund som helst och aldrig komma hem igen. Alltid haft en känsla i mitt bröst av att hon inte är nöjd med det livet hon har med oss. Inte för att hon sagt något sådant men hon känns aldrig lycklig och vill jämt ut och aldrig hitta på något med oss. Jag känner att jag inte lever mitt liv utan bara kollar till var hon är och springer efter henne. Jag vet inte varför och vet inte vad jag ska ta mig till…

---

SVAR

Hej

Förstår verkligen din känsla och att det är jobbigt att känna det som att du inte kan leva ditt liv. Föräldrar har ju ofta en stor inverkan på oss. Det du beskriver är verkligen viktigt att du får ta itu med och reda ut lite mer tänker jag. Alla kan vi nog ibland ha en rädsla av att bli övergivna eller för att en familjemedlem ska försvinna eller dö men att ständigt ha den oron inom sig kan bli en stor börda.

Du skriver att du känner att din mamma kanske inte är nöjd med sitt liv eller med er, har du någon gång frågat henne det eller uttryckt för henne vad du är rädd för ska hända? Ibland kan man gå och fundera på så mycket i sin ensamhet också och låta tankarna skena iväg, då tycker jag det kan vara bra att bara prata om det. Kanske har din mamma en förklaring till varför? Kanske har hon själv inte tänkt på hur hennes beteende påverkar dig?

Man kan tyvärr aldrig göra en annan människa lycklig, hur mycket man än vill utan det är den personen som själv behöver jobba med det. Du behöver också tänka på dig och ditt välmående.

Du skriver "oss" har du kanske syskon eller en pappa du kan prata med? Någon du kan anförtro dig till? Annars funkar det ofta att prata med en skolsyster eller med oss på TILIA www.foreningentilia.se  om du vill och behöver stöd.

Stor kram