Hej jag är en kille på 17år, jag har aldrig varit i ett förhållande, kysst eller varit med en tjej förr. med andra ord total noob i kärlek. Detta har lätt till att jag under några år haft ångest och depression. Men nu för 1 vecka sedan träffade jag en tjej som är 16år. Vi föll direkt för varandra. Ända problemet är att hon var fortfarande ihop med sin pojkvän… är?… Hon hade slutat tycka om honom för han har slutat bry sig om henne och visar inget initiativ över huvud taget m.m. Jag förklarade då för henne att jag tycker så mycket om dig, men jag kan inte vara ihop med någon som redan är i ett förhållande…Jag bad henne att verkligen tänka efter inan hon tog beslut också. För jag vill inte att det ska vara förhastat.. Dagen efter gjorde hon slut med honom. Och det känns som det är mitt fel. Nu så träffades vi på torsdagen vi kramades och hon började kyssa mig. Jag har aldrig varit så glad i hela mitt liv som när jag träffade henne. vi pratade och det gick jättebra… Men på kvällen samma dag så började hon skriva och jämföra mig med sin förra pojkvän. Hon var så ledsen att hon grät.. och det känns som hon vill ha tillbaks han.. och han vill ha tillbaks henne… men det får mig att krossas på så många sätt.. Jag känner mig som världens korkade fanskaps douchebagen som finns. Jag har alltid tidigare strävat efter att vara en så bra gentleman som möjligt.. men så kommer jag och bara hoppar in för att jag tycker så mycket om henne. Det bryter mot allt som jag tidigare stått för. På torsdagen blev jag så ledsen på mig själv för jag är så kär i henne att jag börja dricka vodka vilket är EXTREMT!! olikt mig eftersom jag i stort sätt aldrig dricker… (Första gången jag drack vodka också) och på fredagen började jag förklara för henne att jag känner mig ivägen att det är pågrund av mig som ni gjorde slut och jag vill bara att du ska vara glad och att vi inte ska förhasta oss eller sträva efter att efterlikna deras gamla förhållande.. att vi ska skaffa vårt egna unika förhållande. Allt känns så svårt. Jag har lyckats undvika allt som har med kärlek och göra i 17år.. och så träffar jag en tjej på 1vecka och totalt går ner mig i henne. jag är helt galen kär i henne!! men det gör ont inom mig för jag är inte glad över sättet det gått till eller hur snabbt alting går.. Jag har haft den bästa veckan på åratal och den sämsta på samma gång. Men jag känner henne ju inte så extremt bra än :( Jag blir galen vet inte vad jag ska göra. Efter att vi pratade igår blev hon superledsen och hon bestämde sig för att ta avstånd ett tag (1vecka) från killar och kärlek och fundera på vad hon känner och vad hon vill. Vilket jag tycker hon gör 100% rätt i. Men jag har en känsla av att hon går ihop med sin förra pojkvän eller att hon slutar gilla mig. Men jag har också förklarat för henne att hon ska göra det som är bäst för henne, Shit i alla andra. Fokusera enbart på dig själv, Sätt dig först! Men allting har gått så JÄVLA SNABBT. jag trodde nästan jag var immun mot kärlek… för det funkar aldrig för mig :( Jag vet inte vad jag ska göra eller fokusera på. jag försöker att inte tänka på henne men jag kan inte, jag får henne inte ur huvudet. Men jag blir så glad av att tänka på henne.. därför blir jag så extremt superledsen när jag tänker på henne. Det har varit den mest provocerande veckan jag har haft någonsin. jag känner mig som ett svin rent utsagt.. Vad bör jag göra? vad är rätt? Är jag ett svin? är det fel på mig? Snälla, jag behöver råd och svar.

---

SVAR

Hej och tack för att du skriver till oss med din fråga!

Jag tycker absolut inte att det låter som att du är ett svin eller att det skulle vara fel på dig. Det är bara det att kärlek kan vara så enormt svårt ibland. Precis som du beskriver så kan det vara himmel och helvete på samma gång och det är inte konstigt om du känner dig förvirrad. Inte alls. 

Situationen du beskriver är inte alls ovanlig, men inte enklare för det. Det är svårt att lämna ett förhållande och det är svårt att bli lämnad, även om det är dåligt. Det är också svårt att inte jämföra människor med varandra. Det är helt naturligt att göra det, även om det kan kännas sårande. 

Försök att inte vara hård mot dig själv. Det är mänskligt att bli kär, även i någon som redan har en partner. Det är aldrig ditt ansvar, utan det är hennes ansvar, vad som händer i deras relation. Det är inte lätt att hålla på sina principer när man blir kär. 

Jag tror inte att någon är immun mot kärlek, och det är nog tur. Däremot är det väldigt jobbigt när kärleken är krånglig och vi inte känner oss trygga i den. Men du - det viktigaste är att du förstår att du inte är ett svin. Du är inte elak, eller en dålig människa. Det är absolut inget fel på dig. 

Jag hoppas att det löser sig till det bästa för er alla, och vad som än händer så beror det inte på att du är en jobbig person eller elak. Du blev kär. Ibland gör kärleken förjävla ont och det är inte roligt någonstans, men det är inte ditt fel. 

Även om det känns helt omöjligt just nu, så försök att ge det lite tid. 

Varma kramar

Helena