Hej! Jag är en 18 årig tjej med fyra syskon. Jag har en bror som är två år yngre än mig, alltså 16. Vi är dem ända som är någorlunda jämngamla. Han är den enda killen bland syskonen och utan tvekan den med hetsigast temperament. När vi var små bråkade vi konstant, mamma och pappa skällde ut oss båda. När han var liten fick mina föräldrar ofta gå på möten för att lära sig hantera min lillebrors explosiva beteende. Allt eftersom att han blivit äldre så har han mognat och lugnat ner sig. Men han har fortfarande sina dagar då han fullkomligt kan explodera. Nuförtiden brukar han bli väldigt aggressiv och slår mig. Detta har hänt ända sedan vi var små men nu är han så pass stark att jag hamnar i ett underläge. Jag kan acceptera ifall vi bråkar men detta tär på mig både psykiskt och fysiskt. Han brukar även att kalla mig ord som hora, bitch och fitta. Dessa explosiva moment brukar ske när mina föräldrar inte är hemma. Jag har berättar för mina föräldrar och dem har pratat med honom otaligt många gånger. Min mamma har tillochmed berättat om sitt tidigare äktenskap där hon blev misshandlad och frågat ut min bror om det är sådan han vill bli när han blir äldre. Min bror lyssnar inte på varningar. Vi kan ha jätte fina stunder men när han väl bägaren rinner över blir det för mycket. Det som stör mig mest är att han har fått min lillasyster att bli så otroligt osäker dom person. Hon får lätt panikångestattacker och hon är bara 10. Detta tror jag kan bero på att min lillasyster ofta befunnit sig under händelsernas skede. Min fråga är inte lätt att besvara men jag skulle vilka ha vägledning i vad jag ska ta mig till, för om varken mina föräldrars tjat och utskällningar kan få honom att sluta och börja respektera sina familjemedlemmar, vad mer kan man göra? Jätte tacksam för svar.

---

SVAR

Hej

Tack för din viktiga fråga. Så modigt och klokt av dig att ställa den. Jag förstår av det du beskriver att detta inte har varit lätt för dig och att du känner dig bitvis hjälplös. Ingen ska behöva acceptera psykiskt eller fysiskt våld och detta är något som du, och din familj, behöver gå vidare med. Du skriver att din mamma inte riktigt når fram till din bror, kanske har du någon annan vuxen som du litar på och kan prata med? Kanske kan du prata med en skolsköterska eller kurator? 

Sannolikt behöver också din bror lite hjälp att hantera sitt beteende och förstå hur detta påverkar er andra. Din mamma kanske kan kontakta en psykolog för att rådgöra lite hur ni ska gå vidare? Om din bror går i skolan kanske din mamma kan ringa skolkuratorn där för att få lite råd om hur man kan gå vidare?

Du får jättegärna höra av dig igen med hur det går och jag vill också tipsa om vår chatt som vi har öppen 21-22.30 varje dag på vår hemsida www.foreningentilia.se. Dit kan du alltid vända dig om du behöver stöd och stöttning eller vill bolla något mer.

/Charlotte