Jag har försökt att prata med mamma om de här hon förstår men ändå inte. Egentligen ingen som inte har liknande erfarenheter förstår. Jag är inne på min tredje korsbandsskada. Jag har opererat mina knän 3 gånger. Det är så tröttsamt. För dom som inte har någon förkunskap om de här är rehabiliterings tiden emellan 9-12 månader. De här tar hårt som fotbolls älskare, speciellt när hela ens liv kretsar kring de. Jag ska gå fotbolls gymnasium till hösten. Det här sätter spår, psykiskt. Jag är så arg och frustrerad och ledsen. Ledsen i själen hela jag är ledsen. Som idrottare får man ta motgångar, men motgångarna har varit kämpiga de senaste tre åren. Det sätter sina spår, och jag mår inte bra av de här. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att underlätta för mig själv. Har ni något förslag? Jag är vilse, arg. Trött på att få bakslag. Allt de här har fått mig att börja tvivla på mig själv.

---

SVAR

Hej

Tack för din fråga. Jag kan verkligen känna med dig i din frustration. Jag har själv opererat mitt korsband och min menisk efter en tennismatch så jag vet hur tung en rehab kan vara. Att älska en sport kan man nog bara förstå fullt ut om man själv har gjort det och mitt tips där är väl att du ska vända dig till dem som förstår. Föräldrar kan vara jättebra och stöttande i många delar men vissa saker får man nog bara acceptera att de inte riktigt kan förstå. Ett tips kan vara att jämföra din fotboll med något som de älskar att göra och be dem sätta sig in i hur det skulle kännas om de inte fick hålla på med det.

Korband är ju tyvärr en väldigt vanlig skada inom fotbollen, även om det kanske inte är en tröst nu är du inte ensam om den skadan.

Du ska inte tvivla på dig själv, tänk att du ska klara detta och att det kommer stärka dig i det långa loppet. Se till att du får bra hjälp med din rehab, jag vet inte vart du bor men Sophiahemmet i Stockholm hjälpte mig väldigt bra.

Min skada är nu helt bra men som du vet är det ju superviktigt att inte slarva med rehaben utan göra den från dag 1 även om det är trist.

Lycka till och hör gärna av dig igen med hur det går.

Med vänlig hälsning

Charlotte