Hej! Jag är 18 år och går sista året på gymnasiet. Jag bor med min mamma som har haft ensam vårdnad om mig hela mitt liv fram tills det att jag fyllde 18 och blev min egna vårdnadshavare. Min mamma och jag har det fruktansvärt jobbigt och vi går och pratar hos en terapeut men det har inte hänt så mycket. En sak vi bråkar om mycket är pengar. Hon kan inte sköta sin ekonomi och säger varje månad att vi knappt har råd att äta. Sedan tar hon dyra lån som ska betalas tillbaka och har ännu mindre pengar månaden efter. Enligt lag är hon ju försörjningsansvarig tills jag gått ut gymnasiet men hon kräver att få underhållet (som går till mig eftersom att jag är 18) och sedan klarar hon inte av att planera så att vi har pengar att äta för. Jag behöver pengar snabbt och har funderat på både SMS-lån och Pantbanken. Har pratat med socialförvaltningen men de säger bara att mamma tjänar väldigt bra och att jag därför inte behöver hjälp. Vad ska jag göra? På lång sikt vet jag att jag kan försöka skaffa ett extrajobb, men läget är akut nu denna månaden.

---

SVAR

Hej! 

Tack för din fråga! Det låter som att du och din mamma har en tung situation och jag förstår att detta med ekonomin oroar dig mycket!  Som du skriver så är din mamma försörjningssansvarig till dess att du slutar gymnasiet och eftersom att du är 18 år så behöver du inte heller ge henne underhållet även om jag förstår att du såklart vill hjälpa din mamma. Men du ska inte behöva bära ansvaret för er ekonomi! 

Är det akut finns det ibland möjlighet att få tillfälligt stöd från sin församling: https://www.svenskakyrkan.se/kyrkaochsamhalle/forsamlingarnas-stod

På sikt så låter det som att din mamma skulle behöva lite hjälp att styra upp sin ekonomi. Om du inte redan gjort det så kan du kanske försöka ta upp det när ni är hos psykologen, berätta hur du känner och hur jobbigt det är för dig. Kanske blir det mindre bråk om ni pratar om det tillsammans med en utomstående? Det brukar finnas budgetrådgivare på kommunen som man kan vända sig till. Kanske kan er psykolog hjälpa er med den kontakten om din mamma går med på det? 

Om det inte funkar så tycker jag att du ska prata med psykologen själv och förklara läget, berätta om din oro och allvaret i situationen och be hen hjälpa dig. Som sagt så ska inte du behöva ta ansvar för din mammas beteende utan du har rätt att få hjälp i detta!

Jag hoppas att det löser sig för dig! Varma styrkehälsningar // Bonnie