Jag är en tjej på 17 år som bor i Tyskland, flyttade från Norge för 2 år sen. Har också bott i Sverige i 6 år. ​ ​När vi flyttade till Norge började min farsa plötsligt lägga upp en massa regler, för minsta lilla blev han arg och det var alltid nån som fick stryk, låg fjärrkontrollen på soffan och inte bordet kunde jag eller mina bröder få stryk, i början var det bältet med metall sidan och sen blev det en massa örfilar och hårda slag i ansiktet, blödde näsblod rätt ofta, när han örfilade mina bröder kunde han stå där och flina medans de låg på golvet och skrek och grät och bad honom att sluta. ​ ​min mamma fick bröstcancer, hon åkte till Oslo för cellgifter, det var vinter, och min pappa hjälpte inte till hemma alls, jag fick göra allt, diska städa laga mat hämta mina bröder från dagis, var tvungen att släpa de med kälke med snö upp till midjan och ibland en matkasse i handen kämpade jag hem,och bilen stog alltid vid garaget och han gjorde inget annat än va på youtube och kanske skriva några mail. ​ ​blev deprimerad, betygen sjönk ​skärde mig överallt, idag är det en massa vita ärr, mamma kom hem , jag försökte dölja allt, ville inte hon skulle bli sämre. ​ ​en dag berättade min bror till skolsystern och vi fick brev from socialen. Min pappa är jävligt manupulativ och fick till och med en dam från soc att säga upp sig. Min mamma är helt enkelt nedbruten och vågar inte lämna honom. ​ ​Han har även sagt att han känner folk som kan skicka andra människor i andra länder för att skada eller döda folk för lite pengar. Vet inte om det är sant, men vi vet att han har vidriga vänner som håller på med svartjobb, som att sälja stora mängder gräs än det som är lagligt i Holland. ​ ​i Tyskland fick jag gå i en skola, den var ingen bra lärarna ville inte att jag skulle fortsätta gymnasiet, det är normalt i Tyskland, många här slutar skolan när de blir 16, jag vägrade bli som dom och jag visste att jag hade bra betyg även i tyska. Jag fick börja på en internationell skola i Nederländerna, vilket är nära eftersom vi bor i en stad som gränsar Holland. Den är jätte dyr och jag försökte mitt bästa, men det blev värre hemma och min depression blev ännu värre, kunde knappast gå upp från sängen, har så ont i själen. ​ ​jag var tvungen att göra tentor men fick underkänt förutom 2 st vilket var engelskan och tyskan. Mina betyg är så dårliga att man inte ens kan kalla de för betyg. Jag fick gå om ett år, jag provade göra mitt allra bästa brukade överdosera mina antideprissonpiller läsa och plugga i timtal, trodde jag gjorde bra på några tentor men nej. ​ ​fick nyss svaren och jag fick underkänt på allt igen. Förutom holländskan. Jag skäms så jävla mycket men fattar samtidigt inte hur det hände. Det känns som ett jävla hån när jag ser betygen. Vem får underkänt 2 gånger? De här tentorna kostade sjukt mycket och jag vågar inte ens att tänka på vad som kommer att hända om min farsa får reda på det. ​Just nu letar min mamma efter ett hus att hyra eftersom de har bestämt sig för att skiljas, de har sagt det i ett år men det verkar aldrig bli av, de ska separeras först. ​ ​Jag klarar inte av det här längre, jag vill bara skita i skolan och rymma nånstans där ingen vet vem jag är eller bara svälja en massa piller med sprit..men innerst inne vill jag bli nåt, vill ha en hög utbildning..en akademisk titel ,Men jag kan knappast plugga längre, fattar inte vad som händer med mig. ​

---

SVAR

Hej!

Jag hör att du verkligen har det svårt och haft det en lång tid. Att du har ont i själen och inte orkar med skolan eller att prestera är verkligen inte konstigt med tanke på det du varit med om. Det är jätte viktigt att du söker stöd och hjälp för ditt mående. Finns det någon vuxen du känner förtroende för? Det kan vara en mormor, en lärare eller kurator t.ex. 

Jag utgår från att det finns missbruk med i bilden och föreslår att du tar kontakt med Alateen där du bor. Där får du träffa andra som kommer att kunna spegla dig och du du kommer se att du inte är ensam vilket kan vara väldigt skönt. Al-anon Tyskland (<--- klicka på länken)

Jag blir dock glad att höra att du har en dröm om att bli nåt och att vilja utbilda dig. Det är så viktigt att du behåller den drömmen/målet utan att låta den ta över i form av stress och prestation. Du är 17 år och kommer att nå dit även om din väg inte kommer ha varit spikrak. 

Önskar dig lycka till och skickar med så mycket kraft jag kan!

Soma