Första gången

Första gången

Rumpan värkte på ett oskönt sätt efter den långa bussfärden. Luften var full av liv, svett och avgaser. Det började bli sent, något som huvudstadsmänniskorna inte verkade bry sig om. De sprang omkring likt de var sena. De var säkert sådana som jobbade på semestern. Mina tankar avbröts av en svarthårig kram.  

Han var allt annat än lagom. Allt från hans tatueringar till hans tränade kropp. Han log ett glittrande leende och drog iväg mig. Han började genast berätta om sin dag. Här fanns det inte utrymme för prat om resan upp eller vädret. Vi gick igenom gator vars namn jag hört men aldrig sett.  

Staden verkade vakna mer än somna. Vi gick en svängig och lång väg innan vi sneddade in på en bakgata där en och annan hemlös låg och sov. Han öppnade en av dörrarna och sträckte sig bak efter min hand. Min hand försvann nästan i hans. Vi vandrade genom långa, dörrlösa korridorer. I rummen satt det människor som var i full gång med att sminka sig, byta om till en mer färgsprakande utstyrsel eller blåsa såpbubblor. Den sista var hans mamma som försökte få hans lillasyster att sluta gråta. Det verkade funka då ungen med stort fokus försökte fånga bubblorna. Modern verkade glad att han var här och sade något på arabiska och gav mig en finurlig blick. Han log och sa något till henne samtidigt som han greppade min hand och tittade så där barnsligt lyckligt på mig. Jag behövde inte kunna språket för att förstå vad han hade sagt.  

Ett leende spreds uppför mina hettande kinder. Hans mor gav honom nyckeln till lägenheten och gav åter den lilla sin fulla uppmärksamhet. Vi for iväg tillbaka ut på gatan. Mot tunnelbanan. Vi smet in till spåren trots att han hade kort. De var roligare sa han. Jag kunde inget annat än hålla med.

På hemvägen tog vi en liten avvikare in i en skivaffär. En skara trängdes runt en blond tjej som plingade prövande på sin gitarr. Hon skulle spela här för att göra lite väsen kring sin senaste skiva. Jag hade aldrig hört talas om henne men det gjorde inget. Efter ikväll så skulle jag aldrig glömma hennes namn. Hon ackompanjerades av en vuxnare herre med skägg och basröst. Han presenterade dem som Evol. Vilket var tjejens efternamn. Jag lade min arm om honom och njöt av musiken.  

När hon kom till sista låten så sade hon att nästa låt var tillägnad någon speciell. Sången handlade om en kyss. En kyss som de älskade hade väntat på länge. En kyss som var fantastisk, just för att båda hade väntat. Båda hade suktat. Det var de fina. Efteråt köpte vi varsin skiva och fick den signerad.  På min skrev hon ”kram” vilket retade vansinnet ur honom. Jag tjöt av skratt när han mumlade saker om att han gillat henne längre och var ett större fan än mig.  

Vi retades och tetades hela vägen hem. De var bara vi i hela staden. I hela världen kändes det nästan som. Hemma satte vi genast hans skiva i spelaren. Ljudet svävade ut i vardagsrummet och fångade oss båda i dans. Vi rörde oss långsamt i ljuset av den ensamma lågan. En lågstadietryckare fast på gymnasienivå. Musiken sa det vi inte vågade. Det vi längtansfullt fruktat. Det som blotta tanken av gjorde en yr. Det rycker lätt i min läpp när den snuddar vid hans kind. Han viskade i mitt öra och nafsade lika lätt. Jag fnissade och lade båda armarna om hans hals. Hans fingrar gled genom mitt korta sotblonda hår. Våra blickar fastnade i vad som kändes som en halv evighet. Ljusets flackande låga speglades i hans mörka ögon. Fick dem att glittra. Sådär vilt och vackert.  

Tiden kom ikapp lågan som tyst slocknade. Omfamnade av mörkret trycktes våra kroppar närmre och våra läppar ihop.