Idag stängdes gymnasieskolorna i Sverige pga Corona. Mina föräldrar låter mig inte vara med vänner alls nu. Jag är extremt extrovert och kan få klaostrofobiska känslor när jag inte är med folk. Nu när skolan stängde fick jag sån grov ångest för kommer inte få träffa mina vänner alls. Vet inte vad jag ska göra. Kanske överdriver men samtidigt det känns som om mina föräldrar använder det för att ha mig hemma. Innan har dem nästan skuldbelagt mig för att jag vill vara med vänner. Dem vill i vanliga fall att jag ska va hemma 18, även om jag ibland får ta bussen 21. Detta gav dem då chansen att hålla mig hemma känns det som. Jag vet ju inte hur länge detta kommer hålla på men vet att jag kommer må jätte dåligt av det här och vet inte vad jag ska göra.

---

SVAR

Hej min vän,
Jag känner igen mig väldigt mycket. Att behöva folk för att känna vem man är, hur man mår och för att inte känna sig instängd. 

Såklart vet varken jag eller någon annan hur länge det kan hålla på. Det är rätt säkert att det inte kommer var för alltid. Men det är ju en klen tröst just nu. 

Jag känner inte dina föräldrar men jag vet att de flesta föräldrar gör alla sina knäppa och dumma grejer för att de älskar sina barn. Det är också kanske en klen tröst just nu :). Det du kan göra är att förhandla dig till andra saker. Som du annars kanske inte får. Har du några sånna grejer? 

Jag har försökt hantera min instängda känsla med att sätta upp ett flertal stadiga vardagsrum på nätet. Har två snälla och omtänksamma grupper på Discord som jag bett speciellt om att hänga där mycket så vi kan vara med varandra. Jag har också valt ut några grupper på andra chattar där jag har människor som är bra för mig. Har du några sånna? Om du har restriktioner när det gäller skärm eller online annars så är det ju ett rätt bra tillfälle att säga: De reglerna gäller inte nu kära päron!. 

För sånna som du och jag tror jag att det är extremt viktigt att vi upprätthåller våra sociala umgängen. Andra kanske kan säga: åhh vad skönt nu kan jag bara vara med mig själv, läsa och what ever. Men för oss är det liksom inte avslappnande i längden. 

Du kanske kan sätta upp ett socialt schema för dig. Typ att du har nån eller några som du ringer på morgonen och snackar lite skit med. Och sen "äter du lunch" med någon/några. på kvällarna kan ni kolla på film ihop. Sätt upp en grupp voice chat på Discord eller liknande och slå på filmen på var sitt håll samtidigt. Så kan ni garva och snacka under filmen som att ni var i samma rum. Detta gjorde jag när jag hade ett distansförhållande. Det var rätt skönt. 

Hoppas du INTE blir galen. Och hoppas jag inte heller blir det. Ta en dag i sänder men var inte rädd att planera för framtiden. För detta kommer ta slut och då kommer vi kunna göra saker ute igen. 

Simma lugnt och! hör av dig igen om du vill och behöver