INTERVJU Som snart utexaminerad journalist och reporter på QX – Sveriges största gaytidning och gaynyhetssajt – så undrar vi vad Jessica Lundgren anser att media har för roll gällande HBTQ-frågor.
Många ungdomar söker sig till QX:s nätcommunity Qruiser, som vänder sig till HBTQ-personer (homo, bi, trans, queer) och dess vänner.
– Det är en väldigt bra sajt om man inte bor i storstäder där det finns olika samlingslokaler. Då är det bra att kunna surfa in på Qruiser och hitta likasinnade som har gemensamma intressen.
QX finns även som en nyhetssajt på webben, och i form av en gratistidning som kommer ut en gång i månaden. Varje år anordnas även QX Gaygala som lyfter fram olika människor som tidningens läsare fått rösta fram i kategorier som “Årets homo”, “Årets hetero”, “Årets festfixare”, och så vidare.
Namnet har blivit lite kritiserat genom åren, men Jessica tror ändå att det behövs ett sådant namn för att folk ska haja till.
– När Gaygalan startade för ungefär 15 år sedan så var det ju kontroversiellt. Det är ju först de senaste åren som TV4 börjat sända galan, det var ju inte ens på tal innan. I flera år har man försökt få dit någon ur kungafamiljen, och först i år så kom Victoria dit. På idrottsgalan däremot så är kungafamiljen med varje år. Varför är det så?
Jessica anser att det blir ett statement för dem som kommer på galan, eftersom det fortfarande finns så mycket fördomar. Galan är glammig och rolig, men också seriös. I år gick till exempel hederspriset till HBTQ-aktivister i Uganda.
– Jag tror det är viktigt för andra länder att vi har en sån här stor gala i Sverige som även kungligheter stödjer. Det ger en enorm respons eftersom att vara homosexuell fortfarande är straffbart med döden i vissa länder.
Media har ju en jättestor roll gällande HBTQ-frågor, vilket Jessica håller med om. Därför tycker hon att det är väldigt tråkigt att man ofta fokuserar på att framställa de som blir misshandlade eller går nakna i Prideparaden. Hon anser även att flator är väldigt underrepresenterade.
– När Anja Pärsson berättade att hon levde ihop med en kvinna och att de skulle ha barn ihop så sa hon “gör mig inte till någon gayikon”. Hon blir genast mer förknippad med sin läggning än som guldmedaljören och världsmästarinnan. Jag tror man marginaliserar kvinnor mer på det sättet än vad man gör med män.
Hela den här “komma ut”-processen känns onödigt ångestframkallande. Hur var det för dig?
– Jag har aldrig haft någon sådan process. Jag har tre bröder som aldrig behövt sätta sig ner och tala om för mamma och pappa att de är straighta, så varför ska jag behöva göra det? Det är ju min personliga ensak vem jag ligger med. Men jag har ju tagit hem tjejer istället för killar, så klart att de fattat.
Har du något bra tips på hur man kan gå till väga om man tycker det är jobbigt att “komma ut” för sin familj?
– Har man svårt med det så kan man ju börja med polarna. De är oftast mer öppna, speciellt 90-taliserna som är uppväxta i det här öppna samhället. Sen finns det ju även organisationer som RFSL och RFSU att vända sig till som ett första steg.
Jessica läste även om en tjej i Storbritannien som bakade en gaytårta med ett litet brev där hon berättade för sin familj.
– Efteråt käkade de tårtan till frukost och grät och skrattade och pratade om det. Vissa skickar sms, andra skriver på post it-lappar. Alla måste finna sin egen väg. Oftast är inte föräldrarna korkade heller, de vet oftast innan.
Drottning Kristina levde på 1600-talet och var homosexuell och klädde sig i bland i mans kläder och hade en mörk röst naturligt=genetiskt och man fann hennes gamla kärleksbrev till andra kvinnor! Och även Selma Lagerlöf som skrev böcker om trollen mm på 1800-talet. Man hittade hennes kärleksbrev till andra kvinnor och även bland dem gamla grekerna och gamla egyptierna kan man hitta och läsa om dem!