INTERVJU Fredrik Backman, skaparen av en av redaktionens favoritbloggar och författare av "Saker min son behöver veta om världen", "En man som heter Ove" och "Min mormor hälsar och säger förlåt", svarar på frågor om sin ungdom, exklusivt för Ungdomar.se!
Vad hade du för drömyrke som ung?
– Det är ett rätt ospännande svar, men jag ville göra det jag gör nu. Sitta vid en dator någonstans med hörlurar i öronen och hitta på skit och skriva ner den.
Hur var du på gymnasiet?
– Jag har förmodligen alltid varit en tönt, det har bara varierat hur många kompisar jag har haft.
Vilka var dina förebilder när du var tonåring, och har de bytts ut nu när du är i vuxen ålder?
– Om man har samma förebilder när man är 32 som när man är 16 tror jag att man har misslyckats lite med sin uppväxt, om jag ska vara ärlig. När man är 16 ska drömmarna vara större än livet, när man är 32 måste livet vara större än drömmarna. Jag har två barn nu, så jag har inga egna drömmar, jag har mina barns.
Vad vet du idag som du önskar du kunde berätta för Fredrik Backman, 15 år?
– Att det löser sig.
Finns det någonting du ångrar att du inte gjorde som tonåring?
– Jag önskar att jag hade lärt mig tidigare att inte tro att vänlighet är detsamma som svaghet.
Finns det karaktärsdrag hos dig som du önskar att dina barn ärver?
– Rent generellt: Nej. Jag hoppas att de blir mycket bättre människor än jag. Men om det skulle vara något skulle det väl vara min förmåga att maximera effekten av en högst begränsad talang. Jag har aldrig varit speciellt bra på mitt jobb, jag har bara varit envis nog för att se till att få behålla det. Man kommer rätt långt med hybris och hårt arbete.
Det här helt utanför protokollet, men har du ett bra tips på hur man får bacon krispigt, och inte slappt och ledset? Jag skulle gärna vilja omvända ett par vegetarianer innan årsskiftet.
– Min erfarenhet är att krispet i baconet förhöjs rejält om man låter det ligga på ett par bitar hushållspapper ett par minuter direkt efter stekning och liksom rinna av.
Fredriks blogg hittar du här: http://fredrik.cafe.se
Foto: Kalle Assbring