​Alice Bah Kuhnke – en ny ungdomskompis

Vad pysslar Myndigheten för ungdoms- och civilisamhällesfrågor (före detta Ungdomsstyrelsen) med och varför är det aldrig några ungdomar på deras konferenser? Vi träffade nya generaldirektören Alice Bah Kuhnke för att ta reda på svaren!

Det är knepigt att få till en intervju med Alice Bah Kuhnke. Hennes kalender är fullsmockad och när hon äntligen lyckas hitta en lucka är det klockan 07:00 en tisdagsmorgon. Jag, som är mer zombie än människa vid den tiden på dygnet, har lite svårt att komma in i Alice tempo när hon tar emot oss. 

“Heeeej! Välkomna! Vill ni ha något att dricka? Kaffe? Te? Vatten? Häng med här!”

Alice Bah Kuhnke är en frisk fläkt. Eller nej. Hon är en färgsprakande tornado, klädd i lila och med ett leende som är omöjligt att inte smittas av.

Alice blev generaldirektör för Ungdomsstyrelsen i höstas och sedan dess har myndigheten bytt namn till det betydligt krångligare Myndigheten för ungdoms- och civilisamhällesfrågor. På husväggen på Medborgarplatsen 3 i Stockholm, där de har sitt kontor, står det dock fortfarande “Ungdomsstyrelsen” med stora bokstäver. Kanske fick det nya namnet inte plats. Hur som helst känns namnbytet som ett bra ställe att kicka igång intervjun på.

Varför bytte ni namn från Ungdomsstyrelsen till Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor?
– Vi bestämde inte det själva utan det var regeringen som tog fram det nya namnet. Ungdomsstyrelsen säger ju inte särskilt mycket men Myndigheten för ungdoms- och civilisamhällesfrågor berättar exakt vad det är vi jobbar med, även om det är ett väldigt långt och krångligt namn.

För att förstå vad Myndigheten för ungdoms- och civilisamhällesfrågor, eller mucf som namnet förkortas och som jag från och med nu tänker skriva, egentligen pysslar med kan det vara bra att känna till att den svenska politiken är uppdelad i en rad olika områden. Exempelvis arbete, miljö, integration och försvar. Dessa områden är sedan fördelade på olika myndigheter. Du känner säkert till Skatteverket, som ska se till att alla betalar skatt, eller Arbetsförmedlingen, som ansvarar för att förmedla jobb till de som inte har något.

Mucf ansvarar i sin tur för att ta fram och sprida kunskap om ungas levnadsvillkor, och om det civila samhällets villkor och utveckling. Med det civila samhället menas föreningar och andra ideella verksamheter som inte är vinstdrivande. Mucf gör bland annat mängder med utredningar varje år, anordnar konferenser och seminarier och tar fram utbildningar tillsammans med universitet och högskolor.
– Om inte mucf hade funnits så hade vi inte haft samma kontroll över hur och om Sverige som land lever upp till de ungdomspolitiska målen, säger Alice Bah Kuhnke. Kunskapen vi tar fram är väldigt viktig att sprida vidare, och emellanåt är det till och med lagar som kommer till tack vare våra utredningar.

Du blev generaldirektör i höstas. Vilka ungdomsfrågor kommer du att prioritera extra?
– Jag får inte välja själv vad vi ska göra. Varje år får vi ett regleringsbrev från regeringen där våra uppdrag står. Jag kan förstås komma med input och har en dialog med departementet, men sedan är det ministern, i vårt fall Maria Arnholm [Jämställdhets- och biträdande utbildningsminister], som ger oss uppdragen. Det områdena som är viktigast just nu och som vi ska jobba med de tre kommande åren handlar om ungas psykiska hälsa, försörjning och inflytande.

Innan vi ska intervjua någon brukar vi fråga våra besökare vad de vill ställa för frågor. Inför intervjun med dig fick vi knappt några frågor alls. Varför tror du att det är så?
– Hmm. Jag tror att det beror på att de inte vet vad mucf är och vad vi gör. Och det i sig är inte så negativt eftersom unga inte är vår målgrupp. Vår målgrupp är offentliga aktörer så som fritidsledare och politiker och tjänstemän i våra kommuner, det är de som ska ta till sig den kunskap vi arbetar fram och använda i sina vardagliga uppgifter med och för unga. Men jag ser det ändå som negativt för det är förstås bra att veta hur vårt parlamentariska system funkar och vad en myndighet är för något. Jag tror det hänger ihop med bristande kunskaper i samhällskunskap. Det kan låta som kritik mot ungdomarna, men det är tvärtom kritik mot de vuxna som inte har lyckats förmedla hur vårt system ser ut och varför det är viktigt.

En av frågorna vi fick in var i alla fall: Vart är det tänkt att ungdomar som vill ha nyktra, lagliga mötesplatser och frizoner ska umgås?
– Det är ett problem att det inte finns fler ställen för unga att hänga på. Men det mesta av ansvaret ligger på kommunerna och besluten om exempelvis ungdomsgårdar tas ofta i till exempel fritidsnämnden i varje kommun. Det vi kan göra är att lyfta ungdomsfrågorna och säga till kommunerna “Kolla, det här är vad som behövs för att unga ska må bra”.

Vi går på många av era konferenser och seminarier som handlar om ungdomsfrågor. Där pratar ni om ungdomar men det är nästan aldrig några unga på plats – i stället är det paneler med vuxna “experter” som pratar om unga. Varför?
– Det beror främst på att vi inte vänder oss till unga, att de inte är vår målgrupp. Men i det vi presenterar är det oftast unga röster med, i exempelvis fokusgrupper och så.

Du ser det inte som ett problem då att ni inte bjuder in ungdomar på konferenser där det pratas om saker som direkt berör oss?
– Jo delvis, även om unga människor inte är målgruppen för vårt arbete så tror jag att det vore bra om fler unga och vuxna arbetar oftare tillsammans. Men jag tror inte att det är bra att ha med en ungdom som liksom ska representera hela gruppen i en paneldiskussion ... 
– Jag känner i alla fall igen det du säger och har hört det förut. Därför måste vi bli mycket bättre på att kommunicera vilken roll vi spelar – det är en av mina stora uppgifter och utmaningar, och min första rekrytering var faktiskt en kommunikationschef. Så jag hoppas att ni de närmaste åren kommer att se hur vi blir bättre på det!

När du träffar kommunpolitiker, känner du då att ungdomsfrågor är något som prioriteras eller får det stå tillbaka för andra frågor?
– Nu träffar jag i stort sett bara de som jobbar med ungdomsfrågor och de brinner ju enormt mycket för det. Men jag förstår av dem att ungdomsfrågan alldeles för ofta marginaliseras i kommunerna. Och kanske framförallt att ungdomar homogeniseras, alltså att man pratar om ungdomar som en grupp när det kanske är den gruppen av alla som är mest heterogen, och det är ett problem. Därför är det viktigt att vi blir mycket bättre på att kommunicera ut våra rapporter och studier, så att vi kan påverka kommunerna att göra mycket mer för ungdomar och inkludera unga i deras arbete!

Klockan har slagit åtta och Alice Bah Kuhnke måste rusa vidare till ett annat möte. Känslan vi har när vi kliver genom dörrarna på Myndigheten vars namn ingen orkar uttala är att Alice Bah Kuhnke mer känns som en kompis än som en generaldirektör på en statlig myndighet. En färgsprakande tornado, som förhoppningsvis kan välta omkull några dammiga gamla politikergubbar och se till att ungdomsfrågorna tas på större allvar!


Foto: Olof Holdar


Skriv en kommentar

Your email address will not be published.