Lista: Bråvallas bästa 2014!
Under förra veckan var några av Ungdomar-teamet på Bråvallafestivalen. Och trots förstörda tygskor och förkylningar så var vi glada ändå. Nedan listar vi de tre bästa konserterna under festivalen!
3. Veronica Maggio
Det råder ingen tvekan om att Veronica Maggio håller på att bli en av Sveriges bästa live-akter. Det är svårt för vilken artist som helst att lyckas hålla energin uppe i 1 timme och 30 minuter, Maggio lyckas inte bara hålla energin uppe. Utan den tycks exponentiellt öka också. Det bjuds på allsång och det springs runt och flörtas lekfullt med hela publiken, till slut exploderar det under kvällens sista låt som givetvis är publikfavoriten Jag Kommer. Jag tror att alla i publiken hade på känn att Håkan Hellström skulle dyka upp under kvällen, Veronica Maggio hade trots allt gjort det samma när Håkan Hellström spelade på Gamla Ullevi för några veckor sedan. Givetvis var det så. Veronica Maggio bjöd upp Håkan på scen inför låten Hela Huset, hela Bråvalla hurrar och konserten är fullkomligt fulländad.
2. Kanye West
Även om den här musikgenren kanske inte är en favorit, så är det väldigt svårt att inte älska det, just där, just då. Kanye kommer in 30 minuter försent med en mask på sig. När första låten Black Skinhead drar igång är basen är så uppvriden att det känns som att bli slagen samt kramad av en finsk boxare i bröstet samtidigt.
Kanye är upplyst bakom sig med en stor röd skärm som är lika hög som scenen själv, det blir mytiskt och mystiskt. Man ser liksom inte riktigt Kanye, det blir ju inte heller enklare när han är en mask med speglar på sig och kamerorna filmar honom med värmekamera. Kanye är där, men han är ouppnåelig, det är nästan så jag ifrågasätter om det verkligen är Kanye som står på scenen. Den bibliska symboliken haglar i låttexterna, Kanye är hiphopens Jesus, och väljer att avsluta med orden ”I live for this shit, I die for this shit, I am the best at this shit, I am Kanye motherfucking West, I am Yeezus!”. Det är bara att hålla med.
1. Axwell Ingrosso
Det är fortfarande inte helt solklart varför Swedish House Mafia splittrades, men enligt ryktena kom Steve Angello inte överens Axwell och Sebastian Ingrosso. Detta känns inte som en allt för tokig teori om man kollar på den senaste dokumentärfilmen om Swedish House Mafia Leave The World Behind. En av de intressantare scenerna är när Axwell och Ingrosso sitter och gör Don’t You Worry Child medan Steve Angello helt sonika drar och tatuerar sig istället. Efter uppbrottet började dock Axwell och Ingrosso gästspela tillsammans titt som tätt, och det kändes inte helt omöjligt att de skulle välja att gå vidare själva. Tidigare i våras blev det officiellt, duon hade format Axwell Λ Ingrosso (det uppochnervända V:et är tydligen den sista bokstaven i Axwell och den första i Ingrosso ihop). Ett helt album (producerat tillsammans med Salem Al Fakir och Vincent Pontare) och en turné var på gång.
Konserten inleds med deras nya låt This time, we can’t go back home som känns som ett ända långt fuck you-finger till Steve Angello. Scenen är ännu mer imponerande än under Swedish House Mafias konserter. Axwell och Ingrosso är upplysta bakifrån med en strålkastare, så man bara ser silhuetten. Precis som med Kanye West så framstår de nästan som gudar – husgudar. Hela konserten är felfri, ljus, rökmaskiner och pyroteknik är perfekt synkat med musiken. Folk från åldrarna 13-75 dansar som om det inte fanns någon morgondag. Till skillnad från de andra house-akterna där det enda de orkade säga i mikrofonen var ”Bråvalla låt mig se era händer” så tog sig Axwell tid och snackade med publiken med sin gemytliga skånska, vilket uppskattades.
Under kvällen passades det på att testa nytt material, och låten On My Way var den som gjorde starkast intryck, en Avicii-doftande låt sjungen av Salem Al Fakir. Det känns inte omöjligt det blir årets klubbdänga när den släpps officiellt. Ett välkommet inslag var att Axwell och Ingrosso hade varsitt trumset där det trummade loss ibland när det passade sig, det är ju lite trist att bara se en DJ står där. Sista låten blev givetvis Don’t You Worry Child, och samtliga åkrar i Norrköping med omnejd lystes upp av ett bombastiskt fyrverkeri. En perfekt avslutning på en fantastisk festival.
Foto: Bråvalla
Var du också på plats på Bråvalla? I forumet kan du diskutera allt om årets festival!
Sluta tramsa runt, vart fan är M.I.A, Del Rey och Iron Maiden, vart fan är Maiden?