Självmordsupplysningen finns där när allt känns hopplöst
Självmordsupplysningen startade för två år sedan efter ett uppmärksammat självmord på Flashbacks forum. Sedan dess har Marie-Louise Söderberg och hennes kollegor haft över 7 000 kontakter med personer som sökt stöd via deras chatt och mail!
2010 skedde ett uppmärksammat självmord på Flashback. En ung kille hängde sig framför sin webbkamera samtidigt som han blev påhejad och uppmuntrad av några andra medlemmar på forumet.
– Då väcktes idén till att starta en trygg och säker plats på nätet där du kan prata om självmord på ett öppet och ickedömande sätt och få stöd och vägledning, säger Marie-Louise Söderberg på föreningen Mind, som arbetar med att främja den psykiska hälsan.
– Vi behövs som en motkraft till de pro-suicidala sidor som finns på nätet, säger Marie-Louise. Vi erbjuder stöd till personer som annars inte vågar eller vill söka hjälp. Vi lyssnar och bidrar till ångestlindring i stunden och vi kan motivera personer till att söka professionell hjälp. Självmordsupplysningen har öppet alla vardagskvällar mellan klockan 19-22 och vid varje tillfälle chattar deras volontärer med mellan 10-15 personer. En chatt håller på i 30 minuter och upp till flera timmar om det skulle behövas. Alla är välkomna att höra av sig till Självmordsupplysningen, men Marie-Louise berättar att de som hör av sig oftast är människor i kris och som inte orkar leva för att de upplever att de inte kan lösa sina problem och svårigheter. De flesta samtal handlar om att inte orka leva det liv man har. Många är ensamma och har ingen att prata med eller vill inte "belasta" sin omgivning.
– Men man vill egentligen inte dö, säger Marie-Louise. Denna ambivalens fokuserar vi på och inom alla människor finns det alltid en livslåga som vi kan försvara och bidra till att den växer sig starkare. Även närstående är välkomna att höra av sig till oss. Vilken funktion fyller ni som inte redan finns i samhället?
– Vi erbjuder en säker plats på nätet där personer anonymt kan prata om det svåraste utan att bli registrerade, anmälda eller journalförda. Kommun- och landstingsvård arbetar enligt hälso- och sjukvårdslagen och har skyldigheter som en ideell förening inte har. Det ger oss unika möjligheter att nå dem som inte vågar eller vill söka hjälp. Vi arbetar mot tabut kring självmord som bidrar till att människor kan ta sitt liv. Vilka är det som sitter på andra sidan skärmen och ger stöd?
– De flesta av våra volontärer är studerande från socionom- och psykologutbildningarna i Stockholm. Några har en helt annan bakgrund. De flesta är i åldern 25-40 år, några är äldre och en tredjedel är män. Vi sitter 5-6 personer tillsammans under handledning och chattar och får fortbildning och extern handledning för att upprätthålla en god kvalitet i sitt bemötande. Marie-Louises tips för hur du kan ge stöd till en närstående som har självmordstankar:
– Finns till hands
– Lyssna
– Var modig, stå för att livet är värt att leva
– Inge hopp
– Behåll inga hemligheter
– Motivera och stötta personen till att söka hjälp
– Lämna ingen akut självmordsnära ensam. Då är det bara 112 som gäller!
– Då väcktes idén till att starta en trygg och säker plats på nätet där du kan prata om självmord på ett öppet och ickedömande sätt och få stöd och vägledning, säger Marie-Louise Söderberg på föreningen Mind, som arbetar med att främja den psykiska hälsan.
Resultatet blev Självmordsupplysningen – en sajt med information, maillåda, chatt, forum och blogg. Sajten slog upp sina digitala portar den 10 september 2012, på Internationella suicidpreventiva dagen, och sedan dess har de haft över 7 000 stödjande chattar och mailkontakter. Sajten nås via Mind.se.
Varför behövs Självmordsupplysningen?– Vi behövs som en motkraft till de pro-suicidala sidor som finns på nätet, säger Marie-Louise. Vi erbjuder stöd till personer som annars inte vågar eller vill söka hjälp. Vi lyssnar och bidrar till ångestlindring i stunden och vi kan motivera personer till att söka professionell hjälp. Självmordsupplysningen har öppet alla vardagskvällar mellan klockan 19-22 och vid varje tillfälle chattar deras volontärer med mellan 10-15 personer. En chatt håller på i 30 minuter och upp till flera timmar om det skulle behövas. Alla är välkomna att höra av sig till Självmordsupplysningen, men Marie-Louise berättar att de som hör av sig oftast är människor i kris och som inte orkar leva för att de upplever att de inte kan lösa sina problem och svårigheter. De flesta samtal handlar om att inte orka leva det liv man har. Många är ensamma och har ingen att prata med eller vill inte "belasta" sin omgivning.
– Men man vill egentligen inte dö, säger Marie-Louise. Denna ambivalens fokuserar vi på och inom alla människor finns det alltid en livslåga som vi kan försvara och bidra till att den växer sig starkare. Även närstående är välkomna att höra av sig till oss. Vilken funktion fyller ni som inte redan finns i samhället?
– Vi erbjuder en säker plats på nätet där personer anonymt kan prata om det svåraste utan att bli registrerade, anmälda eller journalförda. Kommun- och landstingsvård arbetar enligt hälso- och sjukvårdslagen och har skyldigheter som en ideell förening inte har. Det ger oss unika möjligheter att nå dem som inte vågar eller vill söka hjälp. Vi arbetar mot tabut kring självmord som bidrar till att människor kan ta sitt liv. Vilka är det som sitter på andra sidan skärmen och ger stöd?
– De flesta av våra volontärer är studerande från socionom- och psykologutbildningarna i Stockholm. Några har en helt annan bakgrund. De flesta är i åldern 25-40 år, några är äldre och en tredjedel är män. Vi sitter 5-6 personer tillsammans under handledning och chattar och får fortbildning och extern handledning för att upprätthålla en god kvalitet i sitt bemötande. Marie-Louises tips för hur du kan ge stöd till en närstående som har självmordstankar:
– Finns till hands
– Lyssna
– Var modig, stå för att livet är värt att leva
– Inge hopp
– Behåll inga hemligheter
– Motivera och stötta personen till att söka hjälp
– Lämna ingen akut självmordsnära ensam. Då är det bara 112 som gäller!
Fint!
Heja Marie-Louise och Självmordsupplysningen! 