Skolan och brister
Jag kan inte koncentrera mig i skolan. Jag tror inte att någon i min klass kan det. Varför? För att det finns två personer som tar all plats och knappt lämnar andrum åt oss andra ...
Oftast är det helt oprovocerat. En av de börjar skrika åt oss andra att hålla käften, även om vi är tysta. Varje gång man säger åt honom att vara tyst tillbaka får man en sträng blick av läraren. När hela klassen skulle se Historieätarna blev vi tvungna att stänga av, eftersom en av de skrek så mycket att man inte hörde något av filmen.
En dag hade de suttit och bråkat – med varandra och med alla oss andra under en hel lektion. Under rasten hörde jag någon fråga läraren om hen kunde skicka ut dem. Men icke, hen ville att alla elever skulle kunna delta i undervisningen. Uppenbarligen insåg hen inte att ingen annan kan delta/arbeta/koncentrera sig när de befinner sig i klassrummet.
Vi säger ifrån. Ofta när vi säger till är det vi som får varningar. Vi som får höra att vi stör. Vi som får höra att vi bara ska strunta i dem. Men hur lätt är det att strunta i någon som lyser med laserpekare, kastar pennor och skriker ut sina fördomsfulla åsikter under en lektion?
Visst, det händer att lärarna säger till dem. Det händer att de blir riktigt arga. Men aldrig tillräckligt. Aldrig innan det har hunnit gå för långt. Och det är väldigt sällan de faktiskt händer något.
För ett tag sedan, när en elev gjorde sig skyldig till skadegörelse på skolan ( helt och hållet med flit) fick hen en present från personalen för att hen ”inte skulle göra om det.” Så är det ALLTID. Jag funderar nästan på att säga till lärarna att jag också vill ha en present och fråga om jag också måste slå sönder något först?
För i skolan får man lära sig att det ALDRIG lönar sig att vara skötsam. Man får aldrig något cred för det. Den skyldiga till skadegörelsen berättade själv att det inte fick några konsekvenser, de ringde inte ens hem till personens föräldrar. Samtidigt får jag hemringning på grund av ”Min dåliga attityd/inställning till skolan”. Allt för att jag en gång sa att jag ”skiter i matte”.
En lärare ordnade en handuppräckning: Vilka tycker att killarna tar mer plats i klassen än tjejerna? Många räckte upp handen. Jag också. Nu inser jag att jag kanske inte borde ha gjort det. För jag tror inte det handlar så mycket om kön. Jag tror att killarna och tjejerna tar ungefär lika lite plats. Två personer tar ALL plats och de råkar vara killar.
