Jonas Bane om we_change 2016

Under våren 2016 har jag varit på turné i svenska gymnasieskolor med We_Change och Ungdomar.se. Som inspiratör och föreläsare har jag fått träffa över 5000 ungdomar och pratat hållbarhet med dom för att förändra deras världsbild, men jag hade aldrig räknat med vilken effekt den här upplevelsen fick på mig. För att förstå hur MIN världsbild förändrades under we_change måste jag nog börja med hur min bild av Sveriges gymnasieelever såg ut innan vi drog iväg på turnén. 

Jag visste att det fanns elever som var engagerade i samhällsfrågor, men kanske inte så vansinnigt många, speciellt inte utanför storstäderna. I mitt huvud hade dom främst intresse för jämställdhetsfrågor, icke-animalisk matproduktion och klimatfrågor. Jag visste också att det fanns elever vars största intresse var Paradise Hotel, Snapchat och nätshopping på forever21. Att försöka bredda världsperspektivet hos dessa såg jag som den tyngsta och svåraste uppgiften, eftersom jag tänkte att dom skulle tycka det här med hållbarhet var pisstrist och helt irrelevant i deras liv. Mitt stora misstag var att jag trodde den sistnämnda delen utgjorde ungefär 94 procent.

Efter att ha varit i 7 städer och träffat ca 5000 svenska gymnasieungdomar från många olika samhällsskikt och områden kan jag konstatera att jag hade fel. Väldigt fel.

Under ett av mina första samtal med en elev i Jönköping fick jag höra att hans största budskap till världen var att människor skulle öppna sina hjärtan och lyssna på varandra. Mitt hjärta smälte. När hörde vi senast en politiker säga nåt sånt? Varje dag, på varje ort, fanns det sådana här världsmedvetna, otroliga ungdomar som förstår att knäckfrågorna ligger i våra åsikter och tankemönster. Som har insett att ett Vi-och-Dom-tänk bygger murar, inte broar. Och att världsproblemens lösningar ligger i bättre förståelse och samarbete.

Jag träffade såklart också många förvirrade och frustrerade ungdomar, som inte tyckte ansvaret låg hos dom eller att problemen var så stora att det ändå inte gick att göra något åt saken. Trots det kunde varenda person som jag pratade med, leverera tunga svar om någon bara ställde dom rätt frågor. We_Change hade verkligen erbjudit någonting nytt här: en plattform för unga att göra sina röster hörda. För många var det här tillfället kanske första gången i deras liv de blev tagna på allvar av vuxenvärlden, allt dom behövde var en inbjudan till diskussionen.

Så varför var min bild så skev? Jag gick ju ganska nyligen (10 år sen) i gymnasiet själv, borde jag inte veta bättre? Det jag hade missat var att eftersom jag inte själv suttit ner och snackat och mött ungdomar på deras villkor, så var min bild helt och hållet infekterad av det jag möts av i media. Ungdomar som bråkar, festar, super, knarkar, presterar dåligt i skolan och är allmänt tröga. Den platta bilden av gymnasieungdomar som förmedlas i en stor del av media gör att man alltför enkelt glömmer bort att det kan lika gärna vara morgondagens genier som idag åker och super på Ibiza. Samtidigt gömmer sig ett stort mörkertal bakom alla dom som hörs och syns mest, och där finns en otrolig generation ungdomar. Fullmatad med innovationskraft och nya idéer, som aldrig får en chans att komma till tals i ”seriösa” sammanhang. Som inte heller uppmanas att göra just det: bidra med sin kreativitet och otroligt breda kunskap, för att lösa morgondagens problem.

Så till ALLA unga där ute, var du än är, vem du än är: Låt dig inte luras av att du inte får gå på Systemet än, kräv att bli tagen på allvar! Var inte rädd för att ta kontakt, ge inte upp, var en jobbig jävel. Glöm inte bort att världens framtid är DIN angelägenhet. Därför har DU alltid mandat att uttala dig om den från ditt perspektiv. Bli inte avskräckt av att problemen känns stora eller oöverkomliga, börja förändra i det lilla, så lovar jag att du successivt kommer få mer inspiration att förändra i det stora.

Slutligen vill jag bara säga tack. Ni har givit mig nytt hopp.