​André och Erik ger oss svenska folkets bästa raserier

Just nu befinner sig några av Ungdomar.se:s starkaste profiler i strålkastarljuset. André och Erik som båda har hängt, jobbat och fostrats på Ungdomar.se har skrivit den tokroliga boken Svenska folket rasar. Här berättar de mer om boken, hur de skrivit den och kopplingen till Ungdomar.se.

Några av er känner garanterat igen André Vifot Haas och Erik Nahlén. Men för er som är nya så är de gamla användare, redaktörer, bloggare och anställda på Ungdomar.se. Erik har basat över hela tjotabaletten och André har styrt och ställt över sajten i flera år. Utan dem inget Ungdomar.se! Men sen några år tillbaka har de gått vidare till nya jobb och nu har de även kommit ut med en bok.

Berätta kort om boken, vad handlar den om?
André: “Svenska folket rasar” är en underhållande och förhoppningsvis också lite allmänbildande bok där vi skriver om ett gäng händelser som gjort svenska folket rasande.
Erik: Boken handlar om till synes triviala saker, som när Marabou tog bort trillingnöten ur Aladdinasken och när SVT bestämde sig för att stryka Tjuren Ferdinand från Kalle Ankas jul. Men också seriösa saker, som hästköttsskandalen eller när Eskilstuna Zoo avlivade utrotningshotade antiloper.


Hur kom ni på att ni skulle skriva den här boken?
Erik: Vi svenskar är kända för att vara sansade och att inte brusa upp i onödan, men samtidigt dyker det ju hela tiden upp stora rubriker om att vi rasar mot något. André: Och vi kan rasa mot nästan precis vad som helst. Vi tycker den krocken är väldigt intressant och ville ta reda på vad som egentligen döljer sig bakom alla dessa löpsedlar.


Var hittade ni alla raserier? Har ni samlat på er genom åren eller har ni googlat?
André: Vi har dels frågat runt bland vänner och dammsugit olika obskyra nätforum, men också tillbringat otaliga timmar med att gräva runt i Kungliga Bibliotekets mediearkiv.
Erik: Man känner sig lite som en mordutredare när man sitter där, långt nere i källaren, och bläddrar bland dagstidningar från slutet av 1800-talet.


Har ni upptäckt någon trend eller är det är det något speciellt ämne eller fenomen som svenska folket rasar över?
Erik: Vi har inte gjort någon vetenskaplig studie, men i arbetet med boken har vi hittat några saker som brukar få igång det svenska raseriet. Först och främst är det när någon slösar med skattepengar, det är ju inte lika allvarligt i andra länder. Andra saker är när grupper som kanske har svårt att försvara sig – som djur, barn eller äldre – råkar illa ut, eller när någon rubbar våra traditioner. Om vi är vana att sitta och käka trillingnötter varje jul och så plötsligt kommer någon jävel och säger åt oss att vi inte får göra det längre, då visar vi ingen nåd!
André: En sista grej vi kan bli rasande över är när det skiter sig i viktiga sportevenemang. Vi har ju inte så mycket vi-och-dem känsla i Sverige, vi har exempelvis inte haft krig på 200 år, men när det är stora turneringar så blir vi väldigt nationalistiska och drömmer om succé. Så när någon då missar en straff eller släpper in en enkel puck, som Tommy Salo gjorde i hockey-OS 2002, och förstör den här folkfesten kan de räkna med ett rejält raseri.


Kan ni förutspå nästa stora raseri? Vad tror ni att svenska folket kommer att rasa över härnäst?
Erik: Det vore ju festligt om de rasade mot vår bok. Det skulle bli så bra rubriker.
André: Ja, verkligen. “Svenska folket rasar mot Svenska folket rasar”!


Vilken är din/er favoritstory från boken? Favvoraseriet liksom och varför är just den en favorit?
André: Det är ingen favorit för att den på något sätt är lustig, men jag är väldigt fascinerad av hästköttsskandalen. När det 2013 avslöjades att det gömde sig häst i fryslasagne och köttbullar. Folk blev ju verkligen rasande och kanske inte främst för att de blivit lurade utan på grund av vilken sorts kött det handlade om. Att käka häst i Sverige är ju väldigt tabu. Hästar ska bära en över böljande sommarängar, dansa omkring i färgglada cirkushattar och ge oss 25 gånger pengarna på Solvalla – INTE ligga nermalda mellan tunna pastaplattor och krämig bechamelsås!
Erik: Jag gillar ju raseriet mot det enormt dassiga programmet “Tutti frutti” som var ett tävlingsprogram som sändes 1994 och gick till stor gick ut på att tjejer döpta efter olika frukter och bär – typ Fröken Jordgubb och Fröken Ananas – skulle visa brösten. Dels eftersom svenskarna markerade så tydligt att det var en ny tid där sexualisering inte längre var okej, men dels eftersom historien kretsar kring två så färgstarka och ofiltrerade karaktärer: Bruno Wintzell och Dominika Peczynski.


Har ni själva rasat någon gång och i såna fall vad har ni rasat över? Vad gör er fulla av raseri?
André: Det blir ett otroligt tråkigt svar men vi blir faktiskt sällan upprörda. Vi är kanske de sista två sansade svenskarna och det är väl förmodligen därför som vi är så fascinerade över hela det här fenomenet.


Frågan alla vill ha svar på, har Ungdomar.se inspirerat eller gett stoff till er bok på något sätt?
Erik: Definitivt! Det var ju på den här sidan vi kunde härja fritt, testa idéer och blomma ut som både redaktörer, korrläsare och skribenter. Och forumets tusentals trådar har förstås gett oss supermycket inspiration.

Vad ska nästa bok handla om?
André: Vi har lite olika idéer, men nu har vi suttit med krökta ryggar och knapprat på den här i tre år så vi kommer försöka vila lite innan vi tar tag i nästa projekt.


Vill du hänga med i de senaste raserierna? Följ @svenskafolketrasar på insta. 

Lucella

Verksamhetsansvarig för Ungdomar.se

Skriv en kommentar

Your email address will not be published.