Okänd
Annat
Jag tycker att jag är ful!
SVAR
I perspektivet som jag väljer gäller det att gå metodiskt tillväga och då menar jag att vi ska ta och göra en inventering (undersökning) tillsammans, där du alltså inte bara ska tycka på måfå, utan istället tycka till utifrån olika synvinklar på ditt eget utseende. Min erfarenhet av sånt man skulle kunna kalla utseendekomplex visar entydigt på att människor i din situation alltid hamnat i den klassiska onda cirkeln, där ett dåligt självförtroende härjar fritt och förstör alla möjligheter till att finna en väg ut ur eländet, och så går det bara runt; du tycker du är ful; självförtroendet sjunker; du tycker du är ännu fulare; självförtroendet sjunker ytterligare; och du tycker att du är det fulaste som finns; och det lilla självförtroendet som fanns kvar börjar försvinna helt; och så struntar du i att göra någonting åt det för det spelar ingen roll längre. Det kan gå så långt att du t ex slutar titta i spegeln, slutar kamma dig, struntar helt i vad du sätter på dig, slutar gå ut och så vidare. Den onda cirkeln kan snurra på hur långt som helst och det kan i sällsynta fall gå ganska illa. Min utgångspunkt blir alltså att antingen hindra dig från att hamna i den här onda utseendecirkeln, eller att ta dig ur den om du redan befinner dig där.
Idén som jag tänkte berätta om är en typ av systematisk utseendeinventering som du ska använda på dig själv. Har du någon riktigt bra kompis som du kan lita på, föreslår jag att du ber henne/honom om hjälp med att göra dom delar som det känns okay att blanda in någon annan i. Så här går det alltså till:
1. När du har duschat nästa gång, ställ dig då framför spegeln och börja gå igenom vad du ser från halsen och neråt; hals, axlar, armar, händer, bröst, mage, höfter osv ändå ner till fötter och tår. Gör det så långsamt du kan, och beskriv tyst för dig själv t ex; min hals är kort och rund med en liten leverfläck på vänstra sidan, mina axlar är lite sneda men ganska okay därför att dom inte är så smala, armarna är lagom långa men lite för beniga, händerna är okay förutom att fingrarna kunde varit lite längre speciellt tummen osv.
När du gjort detta fortsätter du med det som finns ovanför halsen, dvs ansikte, hår, huvud och öron. Långsamt och så noggrant som du kan.
Jag förstår om du tycker att det här verkar knäppt och du undrar vad det ska tjäna till. Då kommer jag tillbaka till den onda cirkeln jag beskrev förut, där man oftast stönar över hur kroppen ser ut och undviker att titta på den ifall man inte är ute efter att psyka ner sig själv, vilket inte alls är ovanligt och då kan man t ex säga benrangel, fettpropp, osv till sig själv. Man undviker alltså att se på sig själv och därmed blir man psykologiskt främmande för sin kropp och negativa fantasier kan sätta hur mycket fart som helst. Till slut är man för sig själv världens spinkigaste eller fetaste, fulaste och den mest avskyvärda människa, när man har sina dåliga stunder… Genom att du går igenom din kropp på det här sättet motverkar du såna negativa fantasier och lär känna din kropp i situationer när du inte bara är besviken på den för att exempelvis inte kläderna sitter som dom ska. För den här gången tittar du mera noga på den och du gör det för att du vill pröva mitt förslag. Det är alltså lite andra förutsättningar än när du bara är trött på din egen kropp och ditt utseende.
2. Är allt som du nu gått igenom lika fult? Svarar du ja på den frågan hävdar jag bestämt att du har fel. Var riktigt ärlig mot dig själv.., för det måste du vara om det här ska kunna hjälpa dig. Klarar du inte av att vara ärlig mot dig själv, kan du sluta läsa det här och ägna dig åt något vettigare. För då är det bara slöseri med din egen tid att sitta och läsa vad den här knäppa psykologen/kuratorn försöker säga..!!!
Okay, då fortsätter vi andra. Är du alltså ärlig mot dig själv ser inte allt hos dig lika fult ut, inte ens i dina ögon. Då kommer vi till en liten vändpunkt i den här inventeringen, vilket leder in på nästa steg:
3. Nu vill jag att du rangordnar allt du gått igenom med det jämförelsevis snyggaste först! Vad säger du om den utmaningen?! Kom igen, och sätt igång! Ta fram papper och penna, eller använd datorn…
Ifall du nu provat på vad jag sagt hittills har du säkerligen ägnat ganska lång tid åt att undersöka hela ditt utseende och din kropp, och fundera på hur alla små delar ser ut. Ett utseende är ju inte bara en enda stor klump, utan består av en mängd olika beståndsdelar. Vad du alltså har gjort, är att du ägnat många minuter av uppmärksamhet åt ditt utseende utan att riktigt ha varit så negativ som du brukar. Så.., om jag nu ställer den känsliga frågan till dig om du tycker att du är ful, borde du kunna svara på ett lite annorlunda sätt än du skulle ha gjort innan du provade min lilla idé. Du skulle kunna tala om för både mig och dig själv vad som i dina ögon är fult hos dig och vad som inte är lika fult. Vissa delar av dig själv kanske du till och med tycker är helt okay. Det här är ett första steg för att förhindra att du hamnar i den onda cirkeln, eller för att börja ta dig ut ur den.
Ett nästa steg som jag inte går in närmare på (det här rådet (perspektivet) är ju redan väldigt långt) är att välja ut två personer; en du tycker är snygg och en som du tycker ser normal ut, varken snygg eller ful. Sedan gör du en likadan inventering av deras utseenden, så noggrant du kan eftersom du antagligen inte kan be dom att posera nakna för dig utan att dom skulle idiotförklara dig (badstranden eller sommarkläder en mycket varm dag blir nog det bästa du kan få). Vart står du som ful ( i dina egna ögon) i en relativt noggrann jämförelse med dom här två personerna? Resultatet brukar bli lite överraskande när man gör en sån här noggrann jämförelse…
Visningar : 575
