SVAR
Sätt dig ned tillsammans med dina föräldrar (ibland kan det vara bra att ta dom var för sig) och be dem berätta om hur de ser på det här med studieresultat. Ligger du på den prestationsnivån dom tycker att du borde? Finns det vissa ämnen dom tycker är viktigare än andra? Hur var det för dom själva när dom gick i skolan med studieresultaten? Vad tyckte morfar och mormor och farfar och farmor om deras studieresultat?
De här frågorna tror jag inte det är något större problem att ta upp, så nöj dig med det, första gången ni sätter er ned. Se samtalet som en förberedelse för både dig och dina föräldrar inför den andra och mycket viktigare gången. Du ska helt enkelt träna dig i att sitta ned och prata om det här med dina föräldrar och det viktigaste är nästan att det är du som har tagit initiativet till snacket, inte dom. Samtidigt får dina föräldrar genom det första samtalet klart för sig att deras dotter/son verkligen funderar på det här med studieresultat.
Den andra gången du ber dem att sätta sig ned för att prata lite mer om dina studieresultat kan dom nog kanske vara både lite nyfikna och intresserade av vad du har att säga. Inte för att det spelar så stor roll egentligen, för det viktigaste är att dom ändå tar sig tid och sätter sig ned tillsammans med dig. Du kan börja med att påminna dom om vad ni snackade om förra gången för att komma igång. Sen ska du berätta för dom att det som du kommer att säga är jättenervöst för dig. Nu kommer vi till det läget att du talar om hur det faktiskt känns för dig att studera, och speciellt hur det är att försöka få så höga betyg som dina föräldrar vill att du ska ha.
Hur det sen kommer att gå, vet varken du eller jag just nu. Följer du mina råd har du i alla fall gjort ett så gott försök någon kan kräva av dig. Så fortsätter pressen på dig, vet du att du inte reder ut det här på egen hand. Då återstår endast att gå till lärare, kurator i skolan eller på kommunens ungdomsmottagning, eller någon annan för att få hjälp med ditt problem…