Jag måste alltid ta hand om mitt/mina syskon. Vad ska jag göra för att min mamma och/eller pappa ska förstå att jag vill ha ett eget liv och umgås med mina kompisar istället?

---

SVAR

Tja.., det finns inget annat för dig att göra än att säga ifrån. Och det behöver man ju inte vara psykolog och kurator för att kunna räkna ut… Frågan blir väl istället hur vi ska få dig att våga ta tag i det här och faktiskt kunna säga ifrån. Och då tycker jag att vi börjar med ditt dåliga samvete, för ett sånt har man nästan alltid i din situation och då menar jag dåligt samvete ifall du skulle strunta i ditt/dina syskon och smita iväg med kompisarna. Hur trött du än blir på ditt/dina syskon finns det ett dåligt samvete om du skulle svika dom. För dom är sannolikt yngre än du och klarar sig inte utan dig. Ok, kanske en stund men inte i längden. Och sen finns det säkert också ett litet dåligt samvete någonstans inför mamma och/eller pappa ifall du skulle svika och inte hjälpa till. Så två dåliga samveten kan ligga på lur om du tänker att du skulle låta bli att hjälpa till med ditt/dina syskon.

Vad kan det finnas mer som gör det svårt för dig att säga ifrån..? Jo.., antagligen har du sysslat med att hjälpa till på det här sättet under en längre tid, och då blir det lätt en liten vana som både du och resten av familjen vant sig vid. Skulle du ha modet att avsäga dig det här ”uppdraget”, skulle säkert hela familjen reagera starkt och undra vad du håller på med. Och det är nog inte så lätt att vara den som ruckar på en familjs sätt att leva tillsammans, eller hur? Skulle det sedan kanske gå så långt att du blir ovän med någon eller båda dina föräldrar för den här sakens skull, är det ju inte så mycket annat att göra än att fortsätta hjälpa till och be om ursäkt för att du är så dum och tänker på dig själv när det finns yngre syskon som behöver din hjälp…

Visst kanske du kan tycka att jag överdriver nu, men tänker du efter tror jag inte att du tycker det var så värst mycket som jag överdrev. Det jag nu har räknat upp brukar i de flesta fall stämma ganska bra. Och vad jag lite grand planerade, var att göra hindrena tydliga för dig därför att du riktigt skulle veta vad det var som du måste komma förbi om du vill ändra på din situation.

För att du skall få en motvikt till de hinder som finns skall jag nu kommentera samtliga hinder som ”vi” kommit fram till:
1. Dåligt samvete gentemot ditt/dina syskon!
Min kommentar: Dina föräldrar har valt att skaffa ditt/dina syskon.., inte du. Då borde det rimligtvis vara de som har huvudansvaret för att ta hand om dem…., inte du!
2. Dåligt samvete gentemot mamma och/eller pappa!
Min kommentar: Dina föräldrar har ansvar för att också du ska må bra, inte bara ditt/dina yngre syskon!
3. En vana för både dig och hela familjen vid att du alltid hjälper till med ditt/dina syskon! Min kommentar: Du blir äldre för varje dag som går och det kanske är dags för att du får vara med och bestämma lite grand, speciellt när det gäller ditt eget liv och din egen tid, efter att ha ställt upp så länge!
4. Risken att bli ovän med en av, eller båda, dina föräldrar .
Min kommentar: Vad har dom egentligen för rätt att bli arga på dig som tack för att du varit tyst och hjälpt till så länge..?

Ja.., då har jag sagt mitt. Nu är det upp till dig att välja vad du tycker är vettigt. En liten kompromiss kanske..? Där du och dina föräldrar går halva vägen..?