SVAR
Antalet anmälningar för sexuella trakasserier som detta handlar om är idag inte så många och man kan bara gissa huruvida det beror på att det är få som blir utsatta eller om det helt enkelt är så att det är ett litet antal som vågar anmäla denna typen av brott.
Hur som helst har alltför många (skulle naturligtvis vara 0 st) unga människor dessa erfarenheter. Mig veterligt innehåller inte lärarkåren statistiskt sett fler av dessa enstaka övertrampare än psykologkåren, polisen eller vilken yrkeskår som helst, men nu gäller ju problemställningen lärare så vi fortsätter.
I denna problematik väljer jag bland många perspektiv att ta fasta på skuldperspektivet, dvs har du gjort någonting för att det skulle bli så här? Är det så att du inte alls tänkt så här innan du läste detta svar, kan du bortse från vad jag skriver. Detta perspektiv är i första hand avsett för dom som går och frågar sig detta efter att ha blivit utsatta för denna typ av händelse! Utgångspunkten är att situationen handlar om en vuxen person, vilken begår ett allvarligt och förödande övergrepp gentemot en ung människa som står i beroendeställning. Med det menar jag att man som elev är beroende av sin lärare på många sätt och i slutänden för sina betyg, vilka i vissa fall kan vara helt avgörande för ens egen framtid. Tänk dig bara att det istället hade varit en klasskamrat som gjort samma sak mot dig… Det kan säkert också vara jobbigt på sitt sätt, men ifall det är läraren vill jag påstå att det blir jobbigt på ett speciellt sätt eftersom det dels är en vuxen person och dels din lärare som normalt skall vara där för att hjälpa dig och som du ska kunna lita på. Till det kommer som jag sade tidigare att läraren är en auktoritet och alltså på sätt och vis står över dig i skolan. Sammantaget har vi en vuxen person som du träffar i lärarrollen, och den personen utsätter dig för det här. En vuxen och högskoleutbildad lärare ställs mot en ung människa som är elev. Jag skulle vilja påstå att den unga människan (du) inte har några större chanser att klara sig ur detta utan att ha tagit skada. Och nu kommer vi till skuldperspektivet. En stor del av skadan är många gånger (det finns andra mycket allvarliga skador också men dom går jag inte in på här) en typ av skuld där man funderar på om man inte själv har något att göra med saken: Varför gör läraren så här mot just mig? Har jag gjort någonting för att det skulle bli så här? Varför tänker inte läraren på hur det kan kännas för mig? Eller räknas inte det som jag känner? Kan man behandla mig hur som helst?
Sådana frågor och många fler dyker upp när du mår dåligt. Och här kommer jag tillbaka till vad jag var inne på tidigare; att det aldrig kan vara elevens (ditt) fel när en vuxen människa och lärare gör så här. Till och med om det skulle vara så att eleven på skoj för att testa sig själv, flirtade med läraren, menar jag bestämt att det psykologiskt vilar ett ansvar på den vuxne läraren att just vara vuxen och inte ge vika för test eller skoj. Ifall det är så att läraren utsätter dig för sexuella anspelningar, tafsar eller flirtar är det lärarens fel oavsett vad du har gjort eller inte gjort. Din lärare klarar inte av sitt ansvar som lärare och vuxen utan missbrukar detta ansvar på ett idiotiskt sätt!!!
Vad kan du då göra? Mitt råd till dig är att du tar upp saken med någon som kan hjälpa dig att gå vidare, oavsett om detta innebär att man kan lösa det inom skolan, eller om det skall polisanmälas. Jag skulle föreslå att du vänder dig till skolkuratorn, eller kuratorn som finns inom studenthälsan om du går på högskolan. Ett annat alternativ är kuratorn på kommunens ungdomsmottagning. Andra personer du kan vända dig till är skolsköterska, eller om du har någon lärare som du känner att du har förtroende för. Självklart är det bra om du kan prata med dina föräldrar och någon nära kompis för att få stöd, men oftast är det bra att även tala med t ex kuratorn eftersom hon/han bör veta hur man går vidare för att få slut på trakasserierna.